Underjordiska krigare

Jag tog mig före att gå på en visning av Terracottaarmén på Östasiatiska museet på Skeppsholmen i Stockholm i förra veckan. Och det är något som jag absolut inte ångrar.

Jag brukar inte vara särskilt förtjust i visningar i vanliga fall. Jag tycker liksom inte om att bli omkringföst och pådyvlad att här tänkte den konstnären si och här tyckte den konstnären så...

Men den kunniga, faktaspäckade men ändå lättillgängliga visning som vi fick här på Östasiatiska, den hade jag nog inte kunnat vara utan.

Figurerna visas i bergrummet under museet. Hela Skeppsholmen ser ut som en schweitzerost med gångar, tunnlar och rum och att då visa terracottaarmén här tycker jag är väldigt lyckat. De grävdes fram ur jord och passar att visas under jord.

Hur som helst var det väldigt spännande bara att få se några av dessa bergrum, som jag alltid undrat över.

Visningen började med att alla fick varsitt par hörlurar och en liten dosa. -Tusan, tänkte jag, ska vi få automatvisning nu? Men icke. Guiden hade mygga och dosorna var mottagare, så var och en kunde gå runt som den ville och ändå höra guidens röst perfekt. Och hon slapp skrika. Toppen! Så här skulle alla visningar gå till. Inget fös och inget trängs och titta så länge man ville.

Jag avstår från att berätta någon historia om alla de figurer jag fotograferat. Dels för att jag inte kommer ihåg hälften och dels för att jag tycker att alla som har möjlighet ska gå dit själva. Det är en fantastisk upplevelse att se dessa figurer som legat begravda så länge.

Vad jag inte visst var att det fanns en massa små figurer också. Det jag har sett är ju de stora, de i naturlig storlek. Nej - här fanns figurer som var cirka en halvmeter höga och mindre också, från en annan grav. Livfulla och med mycket mer av originalfärgen kvar. För så var det. Hela terracottaarmén var färgglatt målad, men i färger som blektes och försvann när de kom ut i ljus och luft.

Titta bara på de fantastiska hästarna. Man riktigt hör hur de frustar och skriar, stampar med sina hovar och längtar att ta fart. Nerver och muskler på helspänn. Terracottafradga.

Ljuset var dämpat härnere. Figurerna måste skyddas, och blixt varken fick eller ville jag använda. Press, fyrtiondel och fullglugg hette lösningen och kornet blev därefter... Jag är nöjd med bilderna ändå.

Att fotografera var tillåtet för privat bruk. -Men jag tänker lägga ut på bloggen, tänkte jag. Sen tänkte jag -Vad är skillnaden till privat? -Kommersiellt! -Har jag reklam på min blogg? -Nej! Tänker jag sälja bilder? -Nej! -Tänker jag göra reklam för utställningen och uppmuntra till besök? -Ja!

Jag fotograferade!

Skafferimenageri. Kejsaren fick inte stå utan föda i underjorden, alltså fick han med sig nästan allt vad fyrfota tamdjur hette och några höns. Utsökt formade, med själfulla ögon och riktiga proportioner. Makalöst.

Vovvarna. Man skilde på de tama och de vilda hundarna genom att de tama hade kringelsvans och de vilda hade svansen rakt ner. Man åt inte de tama...

Hönsorna.

De här plattorna - gravtegel från Han-dynastin - tyckte jag var så vackra. Det är de fyra riktningarnas djur: Norr: den Mörke Krigaren, sköldpaddan. Söder: den Röda Fågeln. Väster: den Vita Tigern. Öster: den Gröna Draken.

En fräsande drake och sist - som en fulländad avslutning på den här mäktiga utställningen; en stor Bi-skiva av jade från Han-dynastin.

Som sagt. Mer fakta än så här bjuder jag inte på. Gå och se utställningen! Den har öppet till den 16 januari 2011, alla dagar i veckan kl 10-20. Du kan också läsa mer på Östasiatiska museets hemsida.

Eller så kan du få en föraning här...