tisdag 19 oktober 2010

Underjordiska krigare

_DSC0243t

Jag tog mig före att gå på en visning av Terracottaarmén på Östasiatiska museet på Skeppsholmen i Stockholm i förra veckan. Och det är något som jag absolut inte ångrar.

_DSC0002t

Jag brukar inte vara särskilt förtjust i visningar i vanliga fall. Jag tycker liksom inte om att bli omkringföst och pådyvlad att här tänkte den konstnären si och här tyckte den konstnären så...

Men den kunniga, faktaspäckade men ändå lättillgängliga visning som vi fick här på Östasiatiska, den hade jag nog inte kunnat vara utan.

_DSC0018t

Figurerna visas i bergrummet under museet. Hela Skeppsholmen ser ut som en schweitzerost med gångar, tunnlar och rum och att då visa terracottaarmén här tycker jag är väldigt lyckat. De grävdes fram ur jord och passar att visas under jord.

_DSC0030t

Hur som helst var det väldigt spännande bara att få se några av dessa bergrum, som jag alltid undrat över.

_DSC0046t

Visningen började med att alla fick varsitt par hörlurar och en liten dosa. -Tusan, tänkte jag, ska vi få automatvisning nu? Men icke. Guiden hade mygga och dosorna var mottagare, så var och en kunde gå runt som den ville och ändå höra guidens röst perfekt. Och hon slapp skrika. Toppen! Så här skulle alla visningar gå till. Inget fös och inget trängs och titta så länge man ville.

Jag avstår från att berätta någon historia om alla de figurer jag fotograferat. Dels för att jag inte kommer ihåg hälften och dels för att jag tycker att alla som har möjlighet ska gå dit själva. Det är en fantastisk upplevelse att se dessa figurer som legat begravda så länge.

_DSC0053t

Vad jag inte visst var att det fanns en massa små figurer också. Det jag har sett är ju de stora, de i naturlig storlek. Nej - här fanns figurer som var cirka en halvmeter höga och mindre också, från en annan grav. Livfulla och med mycket mer av originalfärgen kvar. För så var det. Hela terracottaarmén var färgglatt målad, men i färger som blektes och försvann när de kom ut i ljus och luft.

_DSC0060t

Titta bara på de fantastiska hästarna. Man riktigt hör hur de frustar och skriar, stampar med sina hovar och längtar att ta fart. Nerver och muskler på helspänn. Terracottafradga.

_DSC0064t

Ljuset var dämpat härnere. Figurerna måste skyddas, och blixt varken fick eller ville jag använda. Press, fyrtiondel och fullglugg hette lösningen och kornet blev därefter... Jag är nöjd med bilderna ändå.

Att fotografera var tillåtet för privat bruk. -Men jag tänker lägga ut på bloggen, tänkte jag. Sen tänkte jag -Vad är skillnaden till privat? -Kommersiellt! -Har jag reklam på min blogg? -Nej! Tänker jag sälja bilder? -Nej! -Tänker jag göra reklam för utställningen och uppmuntra till besök? -Ja!

Jag fotograferade!

_DSC0070t

Skafferimenageri. Kejsaren fick inte stå utan föda i underjorden, alltså fick han med sig nästan allt vad fyrfota tamdjur hette och några höns. Utsökt formade, med själfulla ögon och riktiga proportioner. Makalöst.

_DSC0073t

Vovvarna. Man skilde på de tama och de vilda hundarna genom att de tama hade kringelsvans och de vilda hade svansen rakt ner. Man åt inte de tama...

_DSC0077t

Hönsorna.

_DSC0080t

De här plattorna - gravtegel från Han-dynastin - tyckte jag var så vackra. Det är de fyra riktningarnas djur: Norr: den Mörke Krigaren, sköldpaddan. Söder: den Röda Fågeln. Väster: den Vita Tigern. Öster: den Gröna Draken.

_DSC0084t

En fräsande drake och sist - som en fulländad avslutning på den här mäktiga utställningen; en stor Bi-skiva av jade från Han-dynastin.

_DSC0089t

Som sagt. Mer fakta än så här bjuder jag inte på. Gå och se utställningen! Den har öppet till den 16 januari 2011, alla dagar i veckan kl 10-20. Du kan också läsa mer på Östasiatiska museets hemsida.

Eller så kan du få en föraning här...

7 kommentarer:

  1. Stort tack för den här fantastiska bloggvisningen av de underjordiska!
    Jag har ju sett många bilder genom åren, men jag hade inte heller en aning om de små.
    De stora är vackra och ståtliga, men tusan vet om jag inte gillar de små bättre när jag tittar på dina fina bilder.
    Hästarna är, som du påpekar, helt fantastiska.
    Jag får associationer till hästarna i Lascaux-grottorna som jag har besökt en gång i tiden.
    Jag blir också imponerad av den moderna visningstekniken, som verkar helt suverän.

    SvaraRadera
  2. Christina: Jag imponeras av de stora och känner... respekt. Men de små kommer man nära. De myllrar och lever, rör sig och låter. Och ny teknik och uråldriga föremål - sida vid sida på bästa sätt.

    Ninna: Nu ska vi inte vara såna. Utställningen visas i början av december om ni kommer då!

    SvaraRadera
  3. Bra genomgång. Kom att tänka på det där med visningar. Förr brukade jag skippa sådana, och till och med vara emot dem; "kan bättre själv" var väl min barnsliga tanke då. Nu för tiden gör jag så här. Jag kollar in utställningarna själv först, och sen tar jag visningen. Det brukar visa sig att jag nästan alltid har slarvat grovt i mitt tittande, så visningen blir ett bra komplement.

    SvaraRadera
  4. Johnny: Tack! Det låter som en bra idé. Jag har också "kunnat själv" i alla år. Måhända är det det där med flockmentaliteten och likriktningen som stör mig med visningar. Att få sig skrivet på näsan hur det ska vara. Och jag har - på avstånd i museisalar - också hört de mest gräsliga guider beskäftigt tjoa på om än det ena, än det andra. Men visst missar man säkert. Man borde - som i ostdisken - få ett smakprov på guidens förmåga innan...

    SvaraRadera
  5. Men Mira då! Vilket jobb du gjort! Jag var sugen tidigare, men nu är jag helt övertygad om att jag måste gå dit och se utställningen. Med visning.

    Kanske är det ålderna, kanske mitt gamla jobb som guide, men jag hänger nästan alltid på visningar nu för tiden. Förutsatt att guiden är bra får man så mycket mer till livs. En kompis och jag gick tillbaka till Egyptiska museet i Kairo en gång till bara för att vi hade haft en så suverän guide första gången som fick upp vårt intresse nåt enormt.

    Dina bilder har samma effekt.

    Klart att bloggen är privat! Så tackvför att du plåtade.

    SvaraRadera
  6. Fantastiska bilder! *hänförd*

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.