Saltsjöqvarn

1888 köpte företaget Holmberg och Möller ett stycke mark av Danvikens hospital, här där Nacka gränsar till Stockholm. Avsikten var att bygga en kvarn.

Men det var inte frågan om någon vattenkvarn, utan här skulle byggas något nytt och modernt – en ångkvarn.

Arkitekt var Anders Wilhelm Bergström, som också ritade bland annat Katarina södra och norra skolor.

Den nya kvarnen fick namnet Saltsjöqvarn, naturligtvis på grund av sitt läge alldeles bredvid saltsjön. Ett läge som var nödvändigt med tanke på alla transporter till och från kvarnen.

Höjdskillnaderna i området är stora och branta trappor leder från kvarnområdets övre del ner mot den nedre vid kajen. Något som accentuerats idag när det byggts en massa nya bostadshus här.

Redan 1916 övergick man från att driva kvarnen med ånga till att driva den med el. Alltså var även Saltsjöqvarn en “eldkvarn” fram till 1916. Ångmaskiner kallades från början eld- och luftmaskiner.

Mjölet från Saltsjöqvarn salufördes under namnet Kejsarkronan, och detta är mjölpåsar som jag faktiskt känner igen. Bilden på påsarna kommer från www.vastrasicklao.se

1989 las kvarndriften ner och de flesta av byggnaderna revs. Det som står kvar idag är den stora huvudbyggnaden och mannagrynskvarnen.

Förövrigt har här vuxit upp ett bostadsområde som jag inte är alldeles säker på att jag tycker om. Det är för sterilt. För raka, vassa vinklar och för mycket… Jag vet inte… För kallt. För kalt. Men jag vet vad det kallas nu för tiden; stilrent.

Men utsikten är betagande, och jag måste nog erkänna att om någon skulle kasta en lägenhet här efter mig, så skulle jag nog ta den. Jo. Kanske.