Äppelträden på Svindersvik
Innanför de vackra grindarna på Svindersvik bor ett antal äppelträd. Några av dem har bott där länge…
Knotiga, vridna, vresiga stammar som trots att de stått här sedan 1700-talet, fortfarande bär frukt.
På något sätt tycks de här träden, mer än många andra träd, vara levande väsen. Årens gång och årstidernas växlingar har ristat sina mönster i deras bark. Fått deras en gång mjuka, böjliga stammar och grenar att stelna i knotor, böljor och öglor.
Ändå stiger saven varje vår. Ändå sätter de knopp, blom och frukt.
Jag grips av vördnad inför dessa gamlingar, klappar deras ihåliga stammar och lyckönskar dem till att inte ha några öron…
Värmdöleden brakar förbi enbart några tiotal meter härifrån.
Jag säger farväl till de uråldriga äppelträden, önskar dem fortsatt gott liv och ger mig åter ut i nutiden.
Mira, visst är det något speciellt med gamla träd. Jag är väldigt förtjust i träd som tidigare har varit hamlade. Förutom att de berättar en historia har de ett åldrigt utseende som jag gillar.
SvaraRaderaScribo: Tänk om de kunde berätta! Jag konstaterade just att två av mina tre tavlor i mitt arbetsrum föreställer väldigt gamla träd.
SvaraRadera