söndag 23 maj 2010

Tivoliudden



Jag har funnit mig ett nytt andningshål vid Brunnsviken, och det är Tivoli nedanför Bergshamra i Solna. Jag har länge nosat runt dess ytterkanter, men inte förrän i tisdags tog jag det som mitt egentliga utflyktsmål.

Jag blev inte besviken.




Nyfiket nosade jag och hunden oss fram längs gångvägar och stigar. Kände historiens vingslag. Anade resterna av den en gång så storslaget planerade engelska parken. Såg de gamla äppelträden som är det enda som finns kvar av Cadiers odlingar.



Tittade jag åt söder såg jag staden långt där borta och åt öster syntes Naturhistoriska riksmuseet och en av gasklockorna i Hjorthagen.

Ljuset blev precis så gyllengrönt som det bara kan bli en afton i maj och humlorna hade bråda timmar i alla häggar. Det surrade och doftade och luften kom i varma stråk och kalla.

Från sjön kom sjösång. Ett stilla vågnynnande, endast avbrutet av plötsliga smällar från slående segel.




Mitt bland alla lövträd, koltrastar och aplar fanns grafittimålarnas El Dorado. En murvägg och en gammal ruin som ett sprejfärgsburkarnas neonskrikande Mecka.

En märklig känsla. Poesin och kloryfyllens livskraft runtomkring och så det här. Kanske utslag av en och samma känsla? Det rödglödgade livets bultande, påträngande kraft. Var och en sjunger efter sin näbb. Jag föredrar fåglarnas.




Inte ens träden själva hade fått vara ifred...




Mitt emot ligger Frösundavik och bortanför det Hagaparken.



Mellan hägg och syren. Den sinnliga, svindlande korta tiden. Nu!





En strandad skönhet. Uppdragen på land och övergiven. Utlämnad åt vädrets makter och tidens tand att gnagas, tuktas och förmultna. Stolta båt på Brunnsviken. Hur såg din glans dagar ut?




I den grönskimrande Piperska parken - den engelska parken som aldrig blev av - var det gott att vistas. Gräset så osannolikt grönt. Smaragd. Spädgräs. Mjukt och polariserande. Skickar reflexer åt alla håll. Gräsvimmelkantig och klorofyllberusad. Klorofylla.




Mellan Tivoliudden och Bergshamra ligger Bergshamra koloniområde. Pittoreskt. Ett antal människors fröjd och sommargamman. Andrum och odlarfröjd.




Vill du veta mer om Tivoliudden kan du läsa de utomordentliga texterna på solna.se...

Om Tivoli

Om strandpromenader i Bergshamra

Själv kommer jag garanterat att återvända hit. Här finns mycket kvar att se...

12 kommentarer:

  1. Så fint å se byen fra sjøsiden. Og fint for oss at du tar med kamera!
    Våren er nok kommet meget lenger hos dere enn her - men jeg har litt mer skygge enn naboen min... :)

    SvaraRadera
  2. Så fint, jag har aldrig varit där, så det måste ses någongång.

    SvaraRadera
  3. Aldrig hört talas om. Så roligt att få läsa om.

    Måste ägna denna dagen åt en klorofylla. :-)
    Så får det bli.
    /I.

    SvaraRadera
  4. Anita: Och de här bilderna är tagna för nästan en vecka sen. Nu är det ännu grönare!

    Randiga Tråden: Definitivt värt ett besök!!!

    SvaraRadera
  5. IET: :) Klorofyllan är den angenämaste fylla man kan ägna sig åt! Inte ens det mest läskande vin klår detta:

    SvaraRadera
  6. Ja det är ett härligt ställe. Jag har både gått och cyklat där. Såg du Joseph Kraus' grav? Det var den unge tonsättaren som bl.a. skrev en dödsmässa (s.k. bisättningssymfoni enl Wikipedia) över Gustav III. Kraus dog bara 36 år gammal 1792, samma år som kungen. På monumentet som uppförts 1846 (Wikipedia igen!) står den vackra formuleringen: "Här det jordiska af Kraus, det himmelska lefver i hans toner".

    SvaraRadera
  7. Gabrielle: Nej, jag hann inte det den här gången. Västra halvan av Tivoliudden har jag kvar. Bara den östra halvan tog en timme för mig att utforska, så jag har både Kraus och Malmsten kvar.

    SvaraRadera
  8. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen - du borde ge ut en utflyktsbok om Stockholm.
    Du har ordets gåva och bilden behärskar du också suveränt.

    SvaraRadera
  9. Hakar genast på Christinas kommentar; vilken bra idé, Stockholmspromenixer. Om du vill kan jag rita små kartor. Jag är ganska bra på det.
    /I.

    SvaraRadera
  10. Christina: Hm och ha... Jaja... Någon gång kanske... Hm... Tack i allafall!

    IET: Om jag gör den boken, Lilla Ek, så ska du garanterat få rita kartorna!!! Promise!

    SvaraRadera
  11. Jag sällar mig till klubben med Christina och IET.
    Words are just words, but you add the magic.

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.