Södervandring - Fjällgatan och Sista styvern

Fjällgatan har kommit att bli alldeles väldigt speciell för mig, eftersom det var här morfar bodde som barn. Och det var här morfars och mormors mormor och morfar Josefina och Johan Fredrik bodde med sina elva döttrar och även mormor bodde en tid som flicka.

Jag söker och letar tecken när jag går här. Letar hus och adresser.

Detta var innan Fjällgatan klövs mitt itu av Renstiernas gata och innan västra halvan kom att heta Mäster Mikaels gata.



Så här skriver morfar, Gösta Heijkorn, i sina memoarer:

"Den äkta 1700-talsgatan på Söder var Fjällgatan och är det för övrigt till en del även i dag. Men tiden har ju stympat den hårt. Den gamla Fjällgatan började vid kyrkogårdsgrinden, rätt bakom högaltaret i Katarina kyrka, som i någon av 1700-talets lummiga svenska småstäder, och löpte i en graciös båge med två jämna husrader, där gavlar och fasader visserligen ständigt växlade i höjd och färg, men som ändå bildade en märkvärdig enhet.

Höjden över staden anade man i ljuset och den friska vinden, det var bara då en port i ett plank öppnades som man kunde få en glimt av utsikten, eller vid Söderbergs trappor, som mödosamt klättrade upp från Stadsgården.

Kontakten med kyrkan och det småstadsaktigt slutna underströks av att gatan enligt gammal sed hette Katarina östra kyrkogata. - När gatan döptes om till Fjällgatan, har jag inte sett någon uppgift på.

Den första stora attacken mot denna 1700-talsmiljö var framdragandet av Renstiernas gata vid sekelskiftet. - När dessa sprängningsarbeten i den gamla backen utfördes, minns ju jag från min skoltid. En bred klippklyfta sprängdes då fram mot Stadsgårdsbranten, och denna klyfta klöv Fjällgatan i två delar, vilka efteråt fick så liten kontakt med varandra, att det inte var någon större skada, då gatubiten på Katarinasidan döptes till Mäster Mikaelsgatan. Den gamla enheten var ju ändå nu spolierad.

Vad som nu i våra dagar finns kvar av den gamla Fjällgatan är ett par reservat, av vilka det ena ligger alldeles under Statens Handtverksinstituts, i och för sig prydliga, nybygge och det andra på Stigberget nedanför Navigationsskolan."


Mälardrottningen av Kerstin Kjellberg Jacobsson. Minnesskulptur över Anna Lindhagen vid Fjällgatan.

"Det andra kvarteret med relativt obruten 1700-tals-miljö ligger mellan Fjällgatan och Stigbergsgatan och har fröken Anna Lindhagen (1870-1941) att tacka för att det bevarats. Hon var dotter till stadsplaneraren Albert Lindhagen och syster till borgmästare Lindhagen - den store rabulisten.

Anna Lindhagen var född på Söder även om hon sedan växte upp norr om Strömmen. Hon återvände emellertid till Söder och lyckades genom den energi, som hon ärvt av sin far, få dessa Fjällgatskvarter skyddade. Och hon nöjde sig inte bara med det yttre. I sina egna borgarrum, som numera visas för allmänheten, har hon skapat några tidstypiska interiörer, medan den delvis vildvuxna trädgården även den skall ge en bild av äldre tider."



"Där hittar man alltså i skuggan under de gamla trädkronorna temyntan, de blåblommiga isopen, som omnämndes redan i Moseböckerna, kyndel, krusmynta, hjärtansfröjd och andra folkvisedoftande plantor. Stockholms stad har kompletterat beståndet med en liknande täppa i modernare stil intill Mikaels trappgränd.

Som tidigare påpekats är den Mikael som figurerar i gatunamnen här uppe en Stockholmsk skarprättare på 1650-talet, som blev mycket omtalad, eftersom han själv blev avrättad för ett dråp. (Han hade ju vanan inne att ta livet av folk!)"



Att på det här viset ha tillgång till morfars memoarer ser jag som en guldgruva att ösa ur. Kopplingarna blir omedelbara och känslan av samhörighet stor. De gamla vykorten har jag plockat ur morfars samlingar.

Vi har tagit oss före, min syster och jag, att lägga ut morfars memoarer på nätet och är du nyfiken kan du läsa några av hans Söderskildringar under följande länkar:

På Fjällgatan
Mer om Fjällgatan
Men låtom oss återvända till 80-talets Fjällgata
Grevinnan i förgyllda hönsburen
Palatset på Fjällgatan
Stadsgården och Söderbergs trappor
Om minnen



"Väster om Sista styfverns trappor låg ett bastant, ogenomskinligt plank, som följde trappan i hela dess längd. Och öster om trappan fanns en mur, som förhindrade insynen i den fina trädgården på andra sidan muren. Stora träd och en härlig grönska skvallrade dock om att det månde finnas en idyll därinnanför. Man såg någon sorts åttkantig, lusthusliknande stenbyggnad som stack upp över muren. Man blev ganska pigg på att försöka komma dit."

Vid Sista styverns trappor bodde mot slutet av sitt liv Per Anders Fogelström. Fogelström med sina oförglömliga böcker om Henning och Lotten i drömmarnas stad.




Sista styverns trappor gick en gång nerifrån Stadsgården upp till Fjällgatan. Den stump som idag heter Sista styverns trappor hette förr Mikaels trappgränd, och det är denna som morfar beskriver i sin text. På vykortet ovan, mellan Ersta och Sista styverns trappor, kan man skymta den åttkantiga, lusthusliknande stenbyggnad som morfar beskriver. Troligtvis menar han det som kallades drottning Kristinas utsiktstorn och som revs 1903.

Sista styvern var från början en krog som låg nere vid Stadsgården. Här tog sjömännen sista supen innan de gick till sjöss och jag kan också tänka mig att hamnbusarna gav sin sista styver för en sup här.



Idag är det här ett av Stockholms turiststråk nummer ett. När jag var här, den 20 maj, var här befriande folktomt. I lugn och ro kunde jag vända och vrida på mitt objektiv, söka i morfars spår och njuta av ut- och insikter.

Vandringen fortsätter...

Läs mer ur Gösta Heijkorns memoarer om Söders höjder

Mer om Fjällgatan