Södervandring - Åsöberget

Från Stigberget gick färden österut längs Folkungagatan och sedan upp på en liten gata åt söder, Sågaregatan.

Morfar nämner inte Sågaregatan i sina memoarer, men väl Åsögatan där hans mormor, min mormor och min mormors mormor bodde ett tag.



Jag känner att jag måste reda ut begreppen! Mormor och morfar var kusiner och hade således samma morföräldrar, Josefina och Johan Fredrik. Mormors och morfars mammor var systrar. Det är därför släktbeskrivningarna kan tyckas gå lite i krok ibland...



Det är intressant att jämföra de gamla bilderna från morfars arkiv med de jag tagit nu. De gamla bilderna bör vara tagna någon gång runt förra sekelskiftet så det skiljer ganska exakt hundra år mellan dem. Då var de här krokiga husen en realitet för dem som bodde här. Sneda, vinda, dåligt isolerade, svåra att värma, utedass. Gator som var branta och hala på vintern och lervälling på sommaren.



Nu är här pittoreskt, charmigt, idyll och välskött. Kultureliten slåss om att få bo här och borta är utedass och råttor. Det finns till och med rinnande kallt och varmt vatten.



Svänger man första vänster från Sågaregatan, så kommer man in på Lotsgatan som även den klättrar allt högre upp på Åsöberget. Och nu måste jag göra en bekännelse. Jag har bott på Söder. Söder är "min" stadsdel. Men här har jag aldrig varit förut. På Sågaregatan eller Lotsgatan... Jag skäms.



Skorstensrören med sina vindhuvar stäcker sig vällustigt mot skyn. I brist på bättre namn har vi i vår familj alltid kallat dem fladderstakar. Men vi har ärftlig belastning. Morfar var alltid snabb att hitta på nya namn åt saker och ting; Hopperstånkar och Kruskipomber.



Luften var ljuvligt ljum och solen började stryka tak. Men jag är inte färdig med min Södervandring än på länge... I själva verket har jag bara hunnit halvvägs. Om ens det.




Högst uppe på Åsöberget är utsikten svindlande; Fåfängan, Danviken, Saltsjöqvarns mannagrynskvarn...

Fortsätter ni följa med? Fast nu svänger jag av åt söder...

Jag tackar åter Södermalm i tid och rum, som med sina ypperliga beskrivningar hjälper till med orientering och historia. Och morfar förstås...

Alla gamla vykort har jag scannat in från morfars samlingar.