Stockholms stadshustorn - koppartornet

Allra högst upp på stadshustornet finns lanterninen eller koppartornet som det också kallas. Här fick Ragnar Östberg bekymmer. Tegeltornet var klart och han kunde inte bestämma sig för hur toppen skulle se ut. Han ritade åtskilliga förslag och fick utstå mycken smälek för att han inte kunde komma till skott.



Till slut fick han i alla fall till den smäckra spira vi är vana vid att se, krönt med de tre kronorna, en hälsning till det gamla slottet Tre Kronor som brann 1697.



På tornaltanen står fyra kopparklädda helgonfigurer; Sankt Erik, Sankta Klara, Maria Magdalena och Sankt Nikolaus vända mot var sin församling i staden (Sankt Eriks församling, Klara församling, Maria Magdalena församling respektive Storkyrkoförsamlingen).



76 meter över havet finns den högsta utkikspunkten alldeles under klockorna. Den största klockan i mitten väger tre ton.

Sammanlagt finns här nio klockor som spelar den medeltida Sankt Örjansvisan klockan 12 och klockan 18 varje dag under sommarhalvåret. Samtidigt rör sig Sankt Örjansleken runt i sin karusell längre ner på tornet.



Vi som har åldern inne, minns vinjetten som visades varje gång TV startade sina program om dagarna. Ni som inte, har kanske någon gång råkat se Minnenas Television, som också börjar med samma vinjett. Hursom - där spelades i alla fall Sankt Örjansvisan. Liksom före tolvslaget i Sveriges radio. Innan det bara blev själva tolvslaget.



Ingen klocka slog när jag var uppe. Det kanske var tur. Det hade nog låtit rätt mycket. Vilket osökt får mig att tänka på Lord Peter Wimsey, Dorothy Sayers och The Nine Taylors...




Runtomkring hela övre balkongen löper en präglad kopparplåt med förklaringar till vad man kan se i de olika riktningarna.

Utsikten här uppifrån är svindlande...