Svenska Turistföreningens Årsskrift 1903
1903
"[...] det kan vara godt för ett litet folk att vara kändt och aktadt i världen, att veta att det öfverallt ute i de stora länderna sitter män och kvinnor, som med egna ögon sett, att uppe i högsta norden ej björnar gå omkring på bygatorna, utan att där lefver och verkar ett idogt kulturfolk i ett härligt land, väl värdt den ställning i nationernas rad, det nu äger."
Så står det i inledningen till Svenska Turistföreningens Årsskrift 1903. Turistföreningen som - i alla fall på den tiden - främst verkade för att främja turistande i det egna landet. Men man var helt klart positiva till att få hit turister från utlandet, som var intresserade av "att lära känna och studera landet".
I kapitlet "Skånes fiskelägen" skriver Richard Smedberg så här om Mölle:
"Som högkvarter, från hvilket en mängd angenäma utflykter kunna företagas, är Mölle oöverträffadt i dessa bygder. Särskild berömd är ju promenaden till Kullens fyr, hvilken dock icke alltid är alldeles så behaglig sön- och helgdagar med dess bismak af "Djurgårdslif" efter vägkanterna."
Vad han nu i hela fridens namn menade med "Djurgårdslif" efter vägkanterna...
Och så här skriver han om Limhamn:
"Att Limhamn är fult, torde ej kunna nekas - den enformiga slätten kan göra en uppsvensk förtviflad - men hvad en storstads befolkning behöfver försina öfverretade nerver är hufvudsakligen frisk luft, sol, bad och vidsträckt utsikt som motvikt till stenöknens trånga perspektiv, och dessa hälsosamma medel kan Limhamn erbjuda."
Fult men hälsosamt med andra ord. Och de gamla fiskargubbarna är väl alldeles underbara.
Till Svenska Turistföreningens Fotografiska pristäfvlan inkom 31 täflande med nära 1700 fotografier. Täflingen afsåg att i bild belysa något mindre område af landet såsom en stad, en socken, ett bruk, ett fjäll eller dylikt.
Karl Fr. Andersson från Skultorp fick 2:dre pris för sin gamla sergeantänka. Vilken bild!
Mitt kära Bohuslän var rikt representerat i 1903 års årsskrift.
I kapitlet "Kortfattade badresor för turister" beskriver L. Lindroth en "badresa" längs bohuskusten. Om Måseskär skriver han så här: "Vid ett besök å det närbelägna Måseskär, hvars ståtliga fyr besågs af mina medresande, lågo jag och en fiskare utanför i dyningen och drogo upp torsk, bergsnäbba och ulk - en ful fisk."
Ett annat kapitel heter "Insjöfärder i Bohuslän" och är författat av Sölve Berger. Han hävdar - med rätta - att Bohuslän är så mycket mer än "den klippiga skärgården med dess oroliga fjordar och djupa vikar, dess kala men ändock färgrika holmar och skär, de härliga solnedgångarna i hafvet och det praktfulla skådespelet, då Kattegatts väldiga vågor, piskade af stormen, vredgade kasta sig mot strandens klippor för att upplösas i yrande skum. Han (den verklige turisten) glömmer efterforska, om icke även innanför landskapets kuststräcka något storslaget eller tilltalande natursceneri döljer sig."
Sålunda beser Sölve och hans ressällskap Bullarsjöarna, Kornsjön, Öresjö och sjön Hällungen och beskriver båtfärderna och de små strapatserna däremellan på ett lustigt och roande sätt. Där finns bland annat språksamma fiskargubbar, motvilliga roddare, svartklädda, svettiga kyrkobesökare och en karamellburk som får tjänstgöra som öskar.
Han avslutar sin berättelse från sina insjöfärder i Bohuslän så här:
"Med Bohusbanans öppnande skall Hällungens och dess omgivningars stolta skönhet helt säkert blifva framdragen ur sin obemärkthet. Kommer station att anläggas i sjöns närhet vid Svenshögen, såsom ifrågasatts, och det insätts en liten ångbåt på sjön, skola väl stränderna snart komma att klädas med nätta villabyggnader."
Jodå. Svenshögen fick station. Tågen stannar inte där längre...
Om Fjällbacka står slutligen att läsa:
"Fjällbacka [...] kan tyvärr icke erbjuda bekvämligheter liknande dem som stå till buds på många andra platser och badorter längs kusten. På platsen finnas nämligen blott ett mindre hotell samt några matserveringsställen. I öfvrigt är man hänvisad till att skaffa sig bostad hos byns befolkning [...] å andra sidan är läkare bosatt på stället; kallbadhus, ehuru litet, finnes; varma bad serveras och segelbåtar och förare är det icke heller ondt om."
Nu finns här bekvämligheter, matställen, tingeltangelbodar, nöjesbåtar i dubbla och trippla rader om sommaren, stekare, jäsare och pösare. Och ekande tomma gator och prång på vintern.
Så. Det var 1903.
Årets omslag gjordes av Bror Almquist.
Man förflyttas långt bakåt i tiden när livet var ett evigt slit för bl a fiskargubbar och sergeantsänkor. De hade knappast någon ledig tid för sol och bad.
SvaraRaderaIntressant läsning. Jag tycker om det vackra omslaget!
Helt underbart!
SvaraRaderaTänk så mycken möda som lades ner på rar layout och skönhet. Det är lite rörande. Jag är svag för bokstavskonst från den tiden. Härliga bilder, charmigt och lite vemodigt.
SvaraRaderaAnta Snaque: Det är ju det som är det märkliga i sammanhanget. Turistföreningen bildades från början av bildade stadsmänniskor som skred ut i naturen och betraktade. Från sin nivå. Men säga vad man vill om den saken. Mycket har ju blivit dokumenterat och en hel del nytta gjorde säkert föreningen redan på ett tidigt stadium för att få folk att upptäcka sitt land.
SvaraRaderaWenche: Visst är det! Kuriosa!
Noras paraply: Mmm. Och jag har kompletta årgångar ända fram till 1960 och alla lika välbearbetade. Var och en enligt sitt tidevarv. Så det kommer mera... :)
Kan bismak af Djurgårdslif betyda nedskräpning?
SvaraRaderaSkaffaren: Jadu, kanske det. Eller... folkvandring?
SvaraRaderaDu fick mig att ta fram min morfars böcker om Grafiska Yrken och boktryckar konsten. Nu ska jag titta lite i dem har inte gjort det på många år. Så snart jag får tid ska jag lägga upp lite bilder.
SvaraRaderaJodu, ett litet inlägg om Fjällbacka på hösten, när alla turister rest kunde kanske vara på sin plats.
SvaraRadera