tisdag 21 september 2010

Filmstaden i Råsunda - från strutsfarm till banbrytande filmhistoria



Vid förra sekelskiftet tyckte damer om att ha plymer i hatten. Av den anledningen låg något så exotiskt som en strutsfarm ute i det då lantliga Råsunda norr om Stockholm.

När farmen blev till salu köpte direktören för Svenska Bio, Charles Magnusson, upp marken för att bygga det som skulle bli en av världens modernaste filmstudios.

Anledningen till att den hamnade just här: närheten till Stockholm och den ostörda miljön. Perfekt för filmskapande.




Arkitekten Ebbe Crone ritade och 1919 påbörjades bygget. Här byggdes bland annat Lilla ateljen, Administratörshuset, Laboratoriehuset, Regissörspaviljongen och Portvaktsstugan. Många av filminspelningarna gjordes dessutom utomhus på området.




Redan 1920 spelades den första filmen in, Körkarlen av Selma Lagerlöf med Victor Sjöström som regissör och med den banbrytande filmfotografen Julius Jaenzon bakom kameran.



Körkarlen och fem andra filmer har förresten kommit i nyutgåva i boxen Svenska stumfilmsklassiker med fantastisk musik av den duktige Matti Bye.



Sedan följde filminspelningarna slag i slag och inte mindre än runt 400 filmer har spelats in här mellan 1920 och 1969 när storstaden började komma alltför nära med oväsen och höghus som envisades med att spegla sig i kameralinserna. Dock har ytterligare några filmer spelats in här i modern tid.



Många är de regissörer och skådespelare som verkat här. Alltifrån Ingmar Bergman och Den gudomliga...



...till Nils Poppe och Sickan Carlsson...



Här hittade jag också Herta Hillfons skulptur av allas vår kära Astrid, och kanske är det så att någon av alla hennes älskade filmer hann spelas in härute. Jag har inte lyckats hitta några belägg för det. Dock ej Bröderna Lejonhjärta. Den spelades in 1977.



Gråter Astrid? Eller är hon bara rörd?



Administrationshuset med utkikstorn.



Portvaktsstugan där portvakten med sina folkilskna hundar höll till. Gudnåde den som kom i olovligt ärende.



Visste ni förresten att all film som användes på den här tiden var brandfarlig? Och inte bara brandfarlig, utan rent av explosiv. Därför fick den förvaras i brandsäkra betongbunkrar, kassematterna, som också fanns på området.

Jag hanterade själv metervis med gammal nitratfilm under min tid som museifotograf. Det var bokstavligen livsfarligt - men den var värdefull och innehållet måste räddas till eftervärlden. Det finns företag som specialiserat sig på sådant.

Man fick nosa på rullarna. Luktade de sött så hade nedbrytningen börjat och då kunde filmen till och med självantända. Vi fick ordna specialtransport till Stockholm med de värst angripna filmerna...





I den gamla portvaktsstugan finns numer ett litet café där det vid mitt besök utlovades våfflor. Prima tänkte jag. Synd bara att jag inte hann vänta på att det skulle öppna.




Här skulle rivas för att få ljus och luft, men det kom en ekonomikris emellan. Stora ateljen och verkstaden föll ikull men resterande hus står kvar och är q-märkta.

Här finns nu biograf, bostäder, produktionsbolag och konstnärer och SF har flyttat tillbaka sitt huvudkontor hit.




För den som vill veta mer om gamla Filmstaden i Råsunda, rekommenderar jag Stiftelsen Filmstadens Kulturs eminenta hemsida.



Godnatt!

4 kommentarer:

  1. Randiga Tråden: Ja, verkligen. Både som miljö och som historisk plats.

    SvaraRadera
  2. Det var ett riskfyllt arbete du hade. Du skulle ha kunnat jobba vid krutvalsen i Bofors Nobelverken. Härliga bilder du skämmer bort oss med.

    SvaraRadera
  3. Skaffaren: Jojo. Verkligen sprängstoff! :)

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.