Mira far till Blåkulla
Idag gick min lördagsutflykt till en plats som jag kanske inte skulle ha valt i vanliga fall...
Jag åkte till Hagalund i Solna strax norr om Stockholm.
Området kallas Blåkulla och är en del av miljonprogrammet. Det byggdes 1969 - 73 och ligger på Hagalundsgatan 1-46. Folkmunsnamnet Blåkulla är förklarligt. Husen ligger högt och är klädda med ljusblå plåtar som lär ska skifta färg med väderleken.
Och det kan jag tro, för husen såg inte likadana ut när jag tittade på dem. Dessutom registrerade kameran färgskillnaderna ännu tydligare än ögat. Jag kom på mig själv med att tänka -Var inte det där huset blått förut???
Området består av åtta 100 meter långa och 14 våningar höga hus och arkitekter var Svenska Riksbyggens arkitektkontor/T. Uusma m fl och Nils Lönnroth Arkitektkontor, som ritade fyra hus vardera.
Storskaligt, döda fasader, likformighet - men utsikten är strålande och husen syns också i nästan hela norra delen av Stockholm.
Blåkulla. Men vad vet jag. Folk kanske trivs jättebra.
Och tittade jag lite noggrannare såg jag faktiskt ganska mycket färg här och var...
Men - de här ljusblågråturkosa mastodonterna var inte anledningen till att jag åkte hit idag...
Här fanns ganska mycket annat som lockade Miras fantasi och upptäckarlust.
Jaaa, sådan byggede man også i Danmark i den tid! Mennesker bliver ligeglade og misfornøjede.
SvaraRaderaSelv bor jeg 'i den dårlige ende af byen' - dem der bor her har ikke råd til at flytte, mange er inde i misbrug, arbejdsløshed, kontanthjælp...og byggeriet som dette forstærker bare håbløsheden...det går i ring: det ene forstærker det andet.
Bliver man lykkeligere af at bo pænt. Nej, ikke nødvendigvis..men det hjælper måske (selv om det siges, at folk i det dyre kvarter her i KBH af og til lever 'tomme liv' med fin facade og kulde bagved...men så gør de det i det mindste med udsigt over havet!!)
Bostadsbrist, fantasibristoch någon annan brist också kanske och så blir det sådär.
SvaraRaderaDet är som om det saknas respekt på något sätt.
Men ibland har jag tänkt att jag heller bor i någonting fult och tittar ut på något vackert än bor i något vackert och tittar ut på något fult. Det allra bästa är att bo i något vackert och titta ut på något... vackert. :)
Man är nog inte alltid lyckligare bara för att man bor och har det bra. En stor del av lyckan bär vi inom oss - och den delen är inte beroende av världsliga ting.
SvaraRadera"Två män tittade ut genom fängelsegallret: En såg taggtråden, den andra himlen."
Jag tycker det är fantastiskt att bara ett tangentklick bort så har jag, "datoranvändaren", tillgång till allt vackert som finns på jorden. Inte detsamma som att se det IRL, men bättre än inte se det alls.
(Tyvärr finns ju också allt det fula och hemska på datorn, men jag väljer själv vad jag vill se.)
Det är som historien om männen som byggde en katedral... Man väljer hur man ska förhålla sig till saker och ting. Men ibland tycker jag även det är så svårt.
SvaraRaderaOch visst är det underbart att kunna se så mycket med hjälp av datorn. Alla fina och trevliga bloggar, till exempel. Men å andra sidan vill jag så hjärtans gärna fingra på saker och ting.
Aja - man har det nog rätt bra... :)