tisdag 16 mars 2010

The Lady of Shalott


Den här segdragna vintern som aldrig verkar vilja släppa greppet, tycks ha lockat fram någon sorts romantisk/nostalgisk ådra hos mig. Jag tycker mycket om prerafaeliterna och jag älskar den kanadensiska sångerskan Loreena McKennitt, så när jag vid mitt vanliga morgonbesök hos Aputsiaq på A Polarbears Tale fick syn på en bild av The Lady of Shalott, satte idéassociationerna igång i min skalle igen.

Jag skyndade mig att leta upp ett YouTube-klipp
av Loreenas tolkning av Tennysons dikt och sedan var det hela igång.




Den gamla engelska Arthursagan har lockat många författare och konstnärer och poeten Alfred Tennyson (1808 - 1892) skrev inte mindre än två versioner av The Lady of Shalott, den första 1833 och den andra 1842. Båda två är baserade på sagan om Elaine av Astolat, kvinnan som älskar riddaren Sir Lancelot och dör av brustet hjärta. Det är den senare versionen som Loreena McKennits sång bygger på.

Lady Elaine sitter i sitt torn drabbad av en förbannelse. Den dag hon tittar ut genom fönstret och ser den verkliga världen kommer förbannelsen att slå in. Därför sitter hon vid sin vävstol och väver det hon ser av världen genom en spegel. I vävstolen växer en fantastisk väv fram, fylld av mönster och färger - men ändå, det är bara en spegling av en spegling.


Till en dag då hon i sin spegel ser den bålde riddaren komma förbi på sin häst. Det glänser om hans hår och i hans rustning, hästen är ståtlig och riddaren sjunger på en sång som blandar sig med flodens sorlande. Sir Lancelot är på väg till slottet Camelot längre ner längs floden.




Ladyn tappar sin skyttel, stirrar som förhäxad in i spegeln, reser sig och rusar till fönstret. I det ögonblicket slår förbannelsen till med all sin kraft, spegeln spricker (The mirror cracked from side to side) och Elaine är räddningslöst förlorad.

Hon sliter ner sin väv och rusar ut ur tornet, finner en båt och och löser den från sin förtöjning för att följa efter Sir Lancelot. Sakta glider båten ner mot slottet, men förbannelsen har redan slagit till och Elaine bleknar och dör under färden.




Till her blood was frozen slowly,
And her eyes were darkened wholly,
Turn'd to towered Camelot.

For ere she reach'd upon the tide
The first house by the water-side,
Singing in her song she died,
The Lady of Shalott.

När båten kommer fram till Camelot stannar allting av och hovfolket kommer ner till stranden för att se vad det är som kommer flytande. De korsar sig av förskräckelse när de ser att det är en död kvinna.

En hopplöst romantisk historia full av hjärta och smärta kan man tycka. Men det slår mig plötsligt att den kan ha något att berätta om den här tiden; -Om du är kvinna, akta dig noga för att leva ditt liv fullt ut! Du vet aldrig vad som kan drabba dig, och är det så att du själv skulle ta några egna initiativ, då drabbar förbannelsen med all kraft. Sedelärande historia förklädd i victoriansk känslosamhet.


Inte desto mindre älskar jag det här. Det högtravande språket, konsten, färgerna.


En konstnär, bland många andra, som tog sig an temat var Prerafaeliten
John William Waterhouse (1849 - 1917). Bilderna i det här inlägget är hans.

Och Loreena McKennit har förvaltat arvet väl.


Återigen tack Aputsiaq för all inspiration jag får av din blogg!



12 kommentarer:

  1. Ah, ännu en gemensam favorit.
    Ja, den har inspirerat tonvis med konstnärer. Jag använde din översta bild för några år se'n i min blogg, men bara för att jag inte hittade min favoritbild - ska se om jag hittar den nu, men jag minns ju inte konstnären.
    Och en av Dame Agathas böcker heter "The Mirror Cracked from Side to Side". En Miss Marpel bok.
    Frans G. Bengtson har översatt den till svenska. Inte lätt, men jag tycker han gjorde det väldigt bra.
    Margaretha
    som också left the web and the loom

    SvaraRadera
  2. em: Å, då måste du visa vilken bild du tänkte ha, när du väl hittar den!

    Och jag tänkte skriva något om Agathas bok, men avstod. Tyckte väl att det fick vara nog med associationer någonstans där... Men nu kom hon med i alla fall, tack vare dig! :)

    SvaraRadera
  3. But Lancelot mused a little space
    He said, "She has a lovely face;
    God in his mercy lend her grace,
    The Lady of Shalott."

    Jeg kjøpte denne plata for 19 år siden eller noe. Den er en favoritt fortsatt.

    Forresten så jeg nylig en Agatha Christie-filmatisering - "The mirror crack'd from side to side". Det var løsningen - og morderen, eller helten alt etter som, la seg stille ned og døde i sin flotte seng.
    Eller var det noen som hjalp henne over? En ung Lancelot!

    SvaraRadera
  4. Anita: Den känns kluven den där kommentaren från Lancelot. Hon älskade honom till döds och han tyckte hon hade ett sött ansikte... Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det...

    Då måste vi ha köpt skivan ungefär samtidigt. :)

    Jag har inte sett filmen eller läst Christies bok heller. Kanske ska låna den på biblioteket.

    SvaraRadera
  5. Vi så filmen på gamle gode NRK. Det var en Miss Marple-episode med masse giftmord, som det ofte er i Christies fortellinger.

    Tror den finnes på DVD - samleboks også.

    SvaraRadera
  6. Anita: Åh, kanske går den att hyra på biblioteket. Jag har mycket att kolla efter där nu.

    SvaraRadera
  7. Hej!! Sikken en dejlig post! Og tak for den dejlige omtale! Jeg lyttede til videoen, og det er bare så smukt! Kan du have en god dag...og tak for en dejlig post!

    SvaraRadera
  8. Jeg har sjekket litt opp på denne versjonen som gikk på NRK for drøye to uker siden. Det var "nye" Julia McKenzie som spilte Miss Marple - filmen ble produsert av ITV i England i fjor. Joanna Lumley var også med i denne versjonen.

    Ellers har jeg for lenge siden sett den klassiske versjonen med Elisabeth Taylor som den vakre Marina Rudd - som Alfred Lord sitt dikt i overført betydning handler om. Da spilte Angela Lansbury Miss Marple.

    DVD-boksen har jeg sett nede på Posten. Påskekrim for nerder?! ;)

    SvaraRadera
  9. Aputsiaq: Det är jag som ska tacka! :-)

    Anita: Jag tycker nog bäst om Julia McKenzie av de två nyare missarna. Men Angela Lansbury går heller inte av för hackor.

    Är det i filmen Döden på Nilen hon säger "The crocodile has lost it's croc!"

    SvaraRadera
  10. Tack för att du berättade historien om The Lady of Shalott! Bloggar är verkligen allmänbildande, ja inte alla men många ;)

    SvaraRadera
  11. Jag gillar VERKLIGEN din nya look. Och tack för The Shalott Story

    SvaraRadera
  12. Lisette: Å så glad jag blir! Jag har lagt ner en hel del jobb på den och lyckades dessutom att på helt egen hand knacka lite HTML-kod. När det lyckas och blir bra går munnen från öra till öra! :)))

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.