tisdag 2 mars 2010

Cicely Mary Barker



Det är märkligt hur en enda bild kan sätta igång en lång räcka av minnen och igenkännanden. På min morgonrunda hos mina bloggvänner hittade jag en liten bild av konstnärinnan Cicely Mary Barker hos A Polarbears Tale.

Mormor, som själv var konstnärinna, hade i sin bokhylla den vackra boken The Book of the Flower Fairies, och om vi var riktigt snälla och rena om händerna min syster och jag, så fick vi bläddra i den.


Jag älskade de här bilderna som barn. De noggrant återgivna växterna och älvornas vackra kläder. Det kan faktiskt vara så att den här boken bidragit till mitt senare intresse för just växter och kläder.

Mormor var också mycket växtkunnig, och vi brukade gå på promenader där hon visade och berättade om olika växter och deras namn.



Cicely Mary Barker föddes i Croydon i England 1895 (ett år äldre än mormor) och var som barn sjuklig, vilket innebar att hon inte gick i skolan utan fick sin undervisning hemma. Tiden mellan lektionerna tillbringade hon med att läsa och teckna.

Redan då hon var tretton år sände fadern några av hennes bilder till den lokale tryckaren, som tryckte upp fyra av dem till vykort. Fadern gick bort redan då hon var 15 och lämnade henne, hennes äldre syster och modern ensamma att försörja sig så gott det gick.




Cicely var målmedveten och noggrann och gav sig inte förrän hon hade fått ett förlag att anta hennes bilder och små poem. 1923 kom så hennes älskade The Book of the Flower Fairies ut, den första av flera böcker.

Den Victorianska tiden vurmade för sagor och i samma veva kom också böcker som J M Barries Peter Pan och Arthur Conan Doyles The Coming of the Fairies ut. Människorna var trötta efter världskriget och längtade efter en vacker och oskuldsfull tillvaro.




Cicely Mary Barker målade efter modell, hennes syster drev förskola, och alla hennes växter är naturtroget och kärleksfullt återgivna. Hon var också inspirerad av barnboksillustratören Kate Greenaway och av prerafaeliterna.

Hon dog 1973, älskad av generationer barn.

Vill du läsa mer om Cicely Mary kan du göra det
här.



Bilden av The Poppy Flower Fairy ovan tyckte jag var så lik min mörka syster som klädde så bra i rött.

Jag kan faktiskt inte låta bli att dra en parallell till vår egen Elsa Beskow här. De levde i stort sett samtidigt och kanske kan de ha sett varandras arbeten. Eller så var likheten en slump, påverkad av tidens strömningar. Jag uppfattar däremot Elsa som en smula mer samhällsengagerad.



10 kommentarer:

  1. Oh, jag måste leta, jag en en nyare upplaga av den boken - någonstans.
    Walter Crane hörde också till dem som gjorde blomsteralafabet - och han var i allra högsta grad politisk.
    Finns massor av honom på Gutenberg.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Walter Crane!? Honom måste jag kolla! Tack!

    SvaraRadera
  3. Det här är väldigt vackra bilder och så typiskt målade av kvinnliga konstnärer som Elsa Beskow och Jenny Nyström, som jag beundrar.

    Liknar lite de gamla skolplanscherna och almanacksbilderna med blåsippor och andra blommor.
    Hälsn. Eivor

    SvaraRadera
  4. Har på senare tid sett hennes bilder på askar och småprylar i bokhandeln, och undrade just vart boken tagit vägen.

    SvaraRadera
  5. Eivor: Livets skönhet i det lilla. Förljuget säger en del. Jag håller inte med.

    Ninna: Den står väl i spisrummet i Lillhuset...?

    SvaraRadera
  6. Sikken en dejlig blog og post...og en hjertevarm historie om din mormor. Og mange tak for linkningen!

    SvaraRadera
  7. Disse har da jeg sett på glansbilder? Kan det være sant? Søte små vingevesener. Takk!

    SvaraRadera
  8. Vilken härlig historia och vilka underbara målningar!
    Nu ska jag kolla in dina länkar.....
    Må så gott!

    SvaraRadera
  9. Aputsiaq: Tack! Jag har följt din blogg ett tag och tycker mycket om den. Fina bilder och bra urval. Tack för det! Hoppas att det var ok att jag "stal" din idé om Cicely och gjorde en post om henne!

    Anita: Min syster har sett bilderna på askar och småprylar, så det kan nog stämma. Cicely erövrar världen!

    Billan: Visst blir man glad av dem! Ha det gott själv! :)

    SvaraRadera
  10. Vilka härliga bilder!
    Nu blir jag inspirerad.
    Tack :-)

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.