Astris vävbok

Min mormor Astri Heijkorn gick i början av 1900-talet på Slöjdföreningens skola i Göteborg. Paragraf 1 i föreningens stadgar löd: Föreningens ändamål är att söka befrämja svenska konstflitens och näringarnas, samt även de så kallade husslöjdernas förkovran, så att inhemska tillverkningar må, genom godhet och pris, göra de utländska mindre behövliga och begärliga, samt att svenska slöjdalster såmedelst måtte vinna ökad förbrukning och avsättning.



Under den här tiden skrev och ritade hon sin egen lärobok som jag har fått den stora äran att förvalta.

Det är alldeles nödvändigt att klicka på bilderna för uppförstoring i det här inlägget.



Jag häpnar över dess skönhet. Över den noggrannhet som hon lagt ner på den. Solvnotorna, provlapparna, beskrivningarna.



Boken är en guldgruva. Både för den vävintresserade och för den som är intresserad av kulturhistoria och konst.



Den är i folioformat och alla solvnotor är noggrant utförda på shellackat millimeterpapper som sitter inklistrat vid varje beskrivning.






Den kära handstilen. Språket. Mödan. Noggrannheten. Mitt hjärta svider av kärlek och saknad efter henne.



Min syster har fått hennes vävstol, jag fick boken. Tillsammans kan vi kanske förvalta vårt dyrbara arv.



Mormor utbildade sig till textilkonstnärinna. Det blev inget med den saken. Hon gifte sig med sin älskade kusin och barnen började komma. Så som det blev för många konstnärinnor på den tiden.



Men hennes vävnader, kartonger och akvareller finns kvar. Och hennes själ finns i mitt hjärta.



Så här skriver morfar om mormor Astri i sina memoarer: "Visst var Astri stilig då vi gifte oss. Men det var dock något alldeles särskilt med henne under dessa åren i Karlstad – innan hon kom ned till Göteborg. Det var något så blomlikt ljuvt, romantiskt och poesimättadt över henne. Så över all beskrivning Sensitiva-amorosa-artat! Det skimrade en så egendomlig aura omkring henne."

Läs mer ur morfars memoarer.