torsdag 18 mars 2010

Astris vävbok



Min mormor Astri Heijkorn gick i början av 1900-talet på Slöjdföreningens skola i Göteborg. Paragraf 1 i föreningens stadgar löd: Föreningens ändamål är att söka befrämja svenska konstflitens och näringarnas, samt även de så kallade husslöjdernas förkovran, så att inhemska tillverkningar må, genom godhet och pris, göra de utländska mindre behövliga och begärliga, samt att svenska slöjdalster såmedelst måtte vinna ökad förbrukning och avsättning.



Under den här tiden skrev och ritade hon sin egen lärobok som jag har fått den stora äran att förvalta.

Det är alldeles nödvändigt att klicka på bilderna för uppförstoring i det här inlägget.




Jag häpnar över dess skönhet. Över den noggrannhet som hon lagt ner på den. Solvnotorna, provlapparna, beskrivningarna.



Boken är en guldgruva. Både för den vävintresserade och för den som är intresserad av kulturhistoria och konst.



Den är i folioformat och alla solvnotor är noggrant utförda på shellackat millimeterpapper som sitter inklistrat vid varje beskrivning.






Den kära handstilen. Språket. Mödan. Noggrannheten. Mitt hjärta svider av kärlek och saknad efter henne.



Min syster har fått hennes vävstol, jag fick boken. Tillsammans kan vi kanske förvalta vårt dyrbara arv.



Mormor utbildade sig till textilkonstnärinna. Det blev inget med den saken. Hon gifte sig med sin älskade kusin och barnen började komma. Så som det blev för många konstnärinnor på den tiden.



Men hennes vävnader, kartonger och akvareller finns kvar. Och hennes själ finns i mitt hjärta.



Så här skriver morfar om mormor Astri i sina memoarer: "Visst var Astri stilig då vi gifte oss. Men det var dock något alldeles särskilt med henne under dessa åren i Karlstad – innan hon kom ned till Göteborg. Det var något så blomlikt ljuvt, romantiskt och poesimättadt över henne. Så över all beskrivning Sensitiva-amorosa-artat! Det skimrade en så egendomlig aura omkring henne."

Läs mer ur morfars memoarer.


8 kommentarer:

  1. Visst är de fantastiska, arbetsböckerna från den tiden - jag har en som i det närmaste är identisk med din. Jag ta'r fram den ibland och bara njuter av att bläddra i den.
    På min tid hade vi pärmar och våra vävnotor i plastfickor - inte riktigt samma katastrof om det blev fel. Och fel blir det alltid när man ska rita rent med tusch eller bläck!
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Vilken fantastisk bok att få ärva! Helt underbar.

    SvaraRadera
  3. Instämmer!Riktiga konstverk.

    SvaraRadera
  4. em: Jag förstod att du skulle känna igen dig! Säkert ligger det fantastiska skatter och ruvar runt om i landet. Generationers mödor och lärdomar satta på pränt.

    Min arbetsbok från Tillskärarakademien ligger också i plastfickor.

    Christina: Knappt jag vågar ta i den. Än mindre vränga ut och in på den i scannern...

    Lisette: Här och där mellan sidorna ligger små lappar instuckna. Små skisser, funderingar och den lilla annonsen om vävlärarinna. Hon blev aldrig vävlärarinna. Vad jag vet.

    SvaraRadera
  5. Helt makalöst vilka utbildningar och vilken flit och skicklighet det krävdes. Vackra som bilder! Gillar stadgarnas ändamål, att producera själv, producera lokalt av lokala råvaror, hållbar utveckling i ett nötskal.

    Tack!
    Ingela

    SvaraRadera
  6. Ingela: Intet nytt under solen! :) Märkligt ändå att det liksom aldrig landar i hela samhället.

    Ha en skön helg Ingela!

    SvaraRadera
  7. Sånt här är ju jättekul.
    Sen måste jag säga att du hade tur som fick boken.

    SvaraRadera
  8. Jag har "skummat" morfars memoarer och är helt förtjust!!!!!!

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.