tisdag 23 mars 2010

Montmorency

Den engelske författaren Jerome K. Jerome skrev 1889 den humoristiska romanen Tre män i en båt, som handlar om tre vänners dråpliga båtfärd på Themsen, från Kingston upon Thames till Oxford. Med på färden följer foxterriern Montmorency, som med sina terrierska krumsprång verkligen bidrar till historien.

Hela boken är sådär lagom engelskt snurrig och man får sig garanterat ett eller annat gapskratt.

Här kommer avsnittet om när Montmorency, den oförbätterlige, slåss med tekannan.

....Vi avslutade måltiden med te och körsbärstårta. Montmorency slogs med tekitteln under det att vi drack te och det slutade med att han kom på en ynklig andraplats.

Under hela resan hade han visat stor nyfikenhet då det gällde tekitteln. Han satt och bevakade den medan den kokade upp, med en förbryllad min och försökte reta upp den då och då, genom att morra åt den. Då den började puttra och avge ånga, tog han detta som en utmaning och ville slåss med den, men i exakt samma sekund brukade någon av oss rusa fram oh bära iväg med den, innan han hunnit komma åt den.

Idag hade han dock bestämt sig för att överlista oss. Vid första ljudet från tekitteln, reste han sig morrande och avancerade emot den på ett hotfullt sätt. Det var endast en liten tekittel, men det var gott gry i den, så den hoppade upp och spottade emot honom.

”Åh, du din…!” morrade Montmorency och visade tänderna; ”jag ska lära dig att retas med en hårt arbetande, respektabel hund, du din usla, långnästa, fula skurk där. Kom an bara!”

Och han rusade fram mot den stackars lilla tekitteln och grep tag i den i pipen.

Och så, genom kvällens ro, bröt ett blodisande rop då Montmorency lämnade båten, för ett lopp tre varv kring ön i trettiofem miles per timmes fart, endast stannande till ibland, för att begrava sin nos i litet kall gyttja.

Från den dagen betraktade Montmorency tekitteln med en blandning av vördnad, misstänksamhet och avsky. Närhelst han fick syn på den, morrade han och backade snabbt, med svansen mellan benen och i samma stund som vi satte den på spisen, steg han omedelbart ur båten och satte sig på stranden, tills tedrickandet var överstökat....



8 kommentarer:

  1. Jag lät mig också inspireras av Olgakatt och gick till Gutenbergs bokhylla och plockade fram Jerome K. Jerome (http://www.gutenberg.org/dirs/etext95/3boat10.txt).
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. em: Olgakatt? Är det två själar och en tanke nu igen? Det verkar hända rätt ofta i vår bloggvärld.

    En god vän hade lånat Tre män i en båt på cd-skiva och frågade om jag ville lyssna. Jag hittade den på nätet i stället och log brett åt Montmorencys krumbukter...

    SvaraRadera
  3. Jag trodde att du hade läst kommentarerna hos Christina!
    Vissa idéer tycks flyga i luften!
    Margaretha
    som fastnade i båten med männen och Montmorency

    SvaraRadera
  4. em: Nä, jag lovar!!! Jag kollade nu! Jag hade till och med med avsnittet om stora svarta katten från början, men tog bort det eftersom jag tyckte det blev för långt...

    SvaraRadera
  5. Get med huvet i kaffepanna...

    SvaraRadera
  6. Ninna: Finns det inte en bild på det?

    SvaraRadera
  7. "Tre män i en båt" är jag nästan uppvuxen med. Mina morföräldrar, min mamma och mina morbröder citerade ofta ur boken, den ansågs omåttligt rolig. För mig blev det nästan för mycket och det gjorde att jag kände mig motvalls mot den. Måste liksom bara opponera mig och inte tycka som dom! Nu är det ju länge sen så nu blir jag istället lite inspirerad att läsa den igen nån dag.
    Trevligt inlägg!

    SvaraRadera
  8. Gabrielle: Hm... vill man få någon att tycka lika mycket om något som man själv, ska man uppenbarligen inte tjata ut det. Mina svärföräldrar älskade att gå i kyrkor och släpade därför in sina små i varenda katedral de såg. Resultatet blev att jag nu inte överhuvudtaget får in maken i en kyrka, hur spännande arkitekturen än är...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.