Vappe?
Ojojoj... Hur ska det här gå? Vi träffade de här små krabaterna i helgen. En av dem skulle kunna bli vår. Ena stunden känns det alldeles underbart, nästa stund känns det som vi inte sörjt Hassel klart ännu. Det är bara tre månader sedan han dog och är vi verkligen beredda att skaffa en ny hund redan??? Vojne, vilken vånda!!!
Titta på den nosen!!!
Kära bloggvänner! Hur ska vi göra???
Det MÅSTE inte bli fel bara för att man inte sörjt klart.
SvaraRaderaOch ja... jag tittar på nosen... Ha hahaha! Oj, oj, oj... :-)
/I.
PS. Och jag tittar på de där tassarna också, ij, ij, ij...
PPS. Idag får jag upp det vita inlägget jag undrade över häromdagen. Fel på min webläsare sist förmodligen. Trög så trög. :-)
Jag skulle inte tveka om jag var du ;)
SvaraRaderaDu milde så söta de är, och så fint tecknade!
Hassel lever ju kvar inom dig även om en ny vän kommer in i ditt liv.
När mina första hundar gick bort tog jag en paus på ett år, men gången därefter gick det bara några månader. Det kändes absolut inte fel, tvärtom faktiskt.
Lilla Eken: Jag tror sällan att jag varit i sådan beslutsångest. Förstår inte. Det är väl bara att boka vappen!
SvaraRaderaChristina: Ojojoj! Ja, skulle det bli en liten Tollare, så lär ju inte bloggen gå fri från den precis...
Hopp i det. Det kan ikke bli feil - man kan savne sin gamle hund selv om man får en ny. Er det retrievere? Nova Scotia Tolling Duck? Jeg har vokst opp med store, tunge og digre labradorer.
SvaraRaderaJag har ofta tänkt som så när jag besökt din blogg- hoppas det är en liten nykomlig på gång hemma hos Mira.....
SvaraRaderaJag har ju som du vet själv stått med sorg blandat med längtan efter en ny vän. Hassel kommer alltid finnas med er i såväl sorg som glädje. Men jag skulle utan tvekan slå till, man behöver inte vara färdig med sorgen efter kamraten man förlorat,för att vara redo dela livsglädjen och det underbara med en ny liten vän.( Föresten så sörjer man aldrig färdigt, sorgen blir bara annorlunda)Jag kan börja bäla än idag när jag tänker på min Tilda som dog för flera år sedan av sjukdom när hon bara var 6 år gammal. Då är det skönt att borra ner ansiktet i Fridas päls och låta tårarna rinna:)Kram!
Ljuvlig!
SvaraRaderaMen jag förstår din vånda.
Ser fram emot valpiga inlägg om det går som jag tror.
Margaretha
Jag ser också fram emot framtida vappeinlägg :)
SvaraRaderaAnita: Ja, det är en Nova Scotia duck tolling retriever. Tollare kallad. Som en Golden retriever fast mycket lättare och slankare. Och rödare.
SvaraRaderaBillan: Tack för dina uppmuntrande och goda ord. Kanske, kanske vi tar honom...
em: Jag är en velpotta just nu. Så här många "Å ena sidan" och "Å andra sidan" har jag väl aldrig ägnat mig åt...
Christins: När det blir Vappe så kommer det inlägg! jag lovar!
Lakritsnos!
SvaraRaderaMira, det är bara att gå på känslan. Och den finns där ju. Vår älskade Max for till himlen sommaren 2008, strax innan vi flyttade till Provence. I februari 2009 kom Dessi till oss och vi har inte ångrat det en sekund.
SvaraRaderaMax är Max, Dessi är Dessi och är det något som är bra för själen och allt annat så är det hundar.
Man glömmer aldrig de andra men gläds otroligt åt de nya. Det är som att få barn nummer två och tre du vet? Man tror att man bara kan älska det första men kärleken räcker till hur många som helst.
Jag önskar verkligen att du/ni kan ta steget och jag vet ju faktiskt också vilka underbara promenadstigar som väntar en liten vappe där i norrort!
Ninna: Eller Emserkaramell...
SvaraRaderaMonet:Du har naturligtvis alldeles rätt! Jag förstår inte vad det är som får oss att tveka. Kanske årstiden. Att lära en liten vappe att bli rumsren när den måste gå ut i slask och rusk hela tiden. Men å andra sidan, om inte vi lär den, så måste ju någon annan göra det. Vi har liksom gått i någon sorts fruset stå.
Var rädd om dig och ta hand om maken! Kramar till er båda!
Att göra valpen rumsren i snö och slask kommer bara att stärka Din karaktär.
SvaraRaderaKänn Dig med valp!
Voff, voff
Jörgen
Jörgen: Jaja, det förstår jag väl. Men kommer det att stärka valpen eller kommer han bara att förkyla aktern?
SvaraRaderaVoff på dig själv! ;-)
Valpen klarar sig alltid. Det är Din karaktärsdaning jag har i åtanke.
SvaraRaderaHi-hi
Jörgen
Längtan efter att skaffa en ny hund lyser igenom här och var i texten. Sina gamla hundar som gått till de sälla jaktmarkerna slutar man aldrig att sörja, sorgen ändrar bara skepnad med tiden. Cindy, vår äldsta tax, gick bort för 12 år sedan och jag saknar henne fortfarande. Alla hennes bestämda idéer och nycker. I söndags fick jag tillfälle att träffa och vara med en golden retriever och en dvärcollie, så då var livet verkligen toppen. Om det inte finns något annat som lägger hinder i vägen för hundköp så tycker jag nog att du kan slå till. Det blir inte en ny Hassel utan en alldeles ny, spännande och outforskad liten hundindivid att upptäcka, lära känna och glädjas åt.
SvaraRadera