Linderfynd?

På vägen hem från jobbet idag slank jag som av en händelse in i den lilla antikaffären Enebybergs Antikbod. Jag brukar titta in där om jag har vägarna förbi. Där brukar finnas ett eller annat kul, även om jag hittills inte köpt något.

När som jag går där och strosar, livrädd för att välta ikull något med min stora kameraväska, får jag plötsligt syn på...

Omisskännlig! Grå och svart! Mönstret! Jag tar den i min hand. Hjärtat bultar. Den är tung, inte så tunn, glasyren är bubblig, skålen skev, osignerad. Men... Det måste ju... Vara... UNO LINDER!!!

Så här ser den skål med samma mönster ut, som Mor hade. Ett underverk!

Kan den andra vara ett provexemplar? En av de första han gjorde och blev så missnöjd med att han inte ville signera?

Butikens innehavare hade ingen aning. De mindes inte var det fått den ifrån och mindes inte när de packat upp den. Jag vet bara att när jag var där i april eller maj, så fanns den inte där. Det får vara hur det vill med den saken. Jag har bestämt att skålen är av Uno Linder och den fick naturligtvis följa med mig hem.

Den har grå undersida, jämfört med de andra som alla har svart.

Skålen nedan, som jag har hemma, är ännu en av hans fantastiska mästerverk. Högst en millimeter tjock. Med lysande glasyr. En lök.

Jag ber om ursäkt för att jag blev så exalterad över mitt fynd, att jag inte orkade fixa bra ljusförhållanden. Man kan - likt Uno Linder - inte vara på topp jämnt!