tisdag 27 oktober 2009

Mörkrets makter



Från och med nu och i tre och en halv månad framåt. Ända fram till den 15 februari kommer det att vara mörkt när jag går hem från jobbet.



Kan någon berätta för mig hur man gör för att stå ut?



Just nu, när hela det här mörkret ligger framför oss, så känns det som en totalt bortkastad tid.



Ordet fotografi kommer från grekiskans φως phos (ljus) och γραφίς graphis (pensel), det vill säga att måla med ljus. Hur ska jag kunna måla med ett ljus som inte finns?



Klaga inte över mörkret! Tänd ett ljus! finns det folk som hurtigt säger. Visst. Jag tänder ljus och tänder ljus, men på något vis tycks det inte räcka.



Ok... Som den gammaldags fotograf jag är får jag väl se det som att gå in i mörkrummet, tända den röda fotolyktan och börja slaska lite bland skålarna. I tre och en halv månad.



Gud hjälpe oss nordbor.



14 kommentarer:

  1. Kanske en lite vovve skulle kunna hjälpa dig att lättare stå ut med mörkret:)

    SvaraRadera
  2. Mira,
    Den som kommer på det perfekta sättet att ta' sig igenom vinterhalvåret kommer att bli rik. Tyvärr är det inte jag som kommer att håva in kosingen.
    Min metod är den samma vare sig det gäller mörker, sjukdom eller livet i största allmänhet. Ett andetag, ett steg, åt gången - jag delar in allt i små, pyttesmå delmål.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. billan: En liten vovve kommer definitivt att underlätta!!! :-)

    em: Inte heller jag kommer att håva in några slantar, tyvärr. Jag gör som du, en dag i taget, fast det skriker i mig.

    SvaraRadera
  4. En hel dag i taget - har jag aldrig klarat! En kvart möjligtvis.
    Visst kan du måla med små mängder ljus - gårdagens bilder har något Rembrandtskt över sig. Fortsätt i Rembrandts fotspår!
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. em: Du har rätt! Fast inte så kort tid som kvartar för mig. Morgon, förmiddag, lunch, eftermiddag, hem, den svarta kvällen å så i säng...

    Rembrandt!!! Oj! Tack! Det var värst... Det vet jag inte om jag klarar hela tiden...

    Ordverifiering: diziness. Ja, det kan man kanske säga...

    SvaraRadera
  6. Visst bannar jag och svär över bristen på ljus! Från december och åtminstone januari ut finns det ljus som går att fotografera i under sådär 2½ timme, lyser solen kommer ljuset horisontellt eftersom den precis orkar upp över trädtopparna. Solljuset är väldigt gult på vintern och lyser upp lika bra som en 25 W lampa. Suck!

    Tur att man har lite studioprylar att ta till när abstinensen blir för svår, eller så får man frysa ändan av sig och ge sig ut och ta mörkerbilder.

    Vintermysteriets gåta kommer jag aldrig att lösa, men dina bilder var mycket suggestiva och vackra. Jag gillar det sätt på vilket du använt ljuset. Mer, tack!

    SvaraRadera
  7. Staffan H: Varför gör vi inte som Monet och flyttar söderut? Jaja - det var det där med försörjningen, förstås...

    Jag har studioprylar på jobbet, men för det mesta får jag frysa ändan av mig när jag ska plåta.

    Det jag saknar mest på vintern är färgerna. Och ännu värre blir det när det kommer snö. Yeack!

    Tack! Jag ska försöka hitta mer spännande ljus!

    SvaraRadera
  8. Ja mörkertiden är lång här uppe, men väldigt vackra bilder kan man uppenbarligen ta ändå! Och det är faktiskt bara drygt två månader innan ljuset börjar återvända - och visst är det underbart, det där ljuset nån gång i januari...?

    SvaraRadera
  9. Anonym: Tack! Vi får väl försöka bita ihop och kämpa oss igenom dessa två månader. Runt den 20 december börjar solen komma tillbaka. Sedan går det bara åt rätt håll. Och som du säger. redan i slutet på januari syns det tydligt!

    SvaraRadera
  10. Väldigt vackra och suggestiva bilder, Mira. Jag gillar mörkret och känslan som är runt Lucia och jul med mycket tända ljus och att det är varmt och ombonat.

    Det som är det svåraste är när det är grådaskigt, pinregnar, snålblåser och kylan kryper in i märgen. Och att mörkret fullkomligt faller på en redan vid tretiden på eftermiddagen och sitter i länge på morgonen. Jag håller med alla, och dig i synnerhet Mira, att det är svårt att försöka klara den här mörkerperioden.

    Och jag önskar alla som kan att faktiskt försöka hålla liv i en dröm om att kunna flytta söderöver. Den absolut största behållningen här är ljuset. Vi kan ha regniga och disiga och blåsiga och höstlika dagar här också. Men det är fortfarande LJUST. När mörkret kommer vid sjutiden på kvällen känns det som rätt tid och att det är ljust också klockan sju på morgonen känns bra för hela kroppen.

    Men vi har sedan en jättebesvärlig period på sommaren där det blir outhärdligt hett, upp mot 40 grader som håller i sig natt och dag. Då blir det till att fly till Sverige och nordliga trakter. Så allt är inte positivt med Södern och framförallt inte sommarperioden. Man kan inte få allt!

    Härda ut så gott det går, tänd många (vanliga!) glödlampor, värmeljus, tänd en brasa om du har öppen spis, lyssna på klassisk musik, svep in dig i en pläd, drick te och läs en god bok. Så fort du får en möjlighet i vardagen menar jag.

    Och skaffa dig en ny liten voffsing är mitt råd. Vi är underbart lyckliga för vårt lilla svarta troll och ångrar inte en sekund vårt beslut att köpa henne så snart inpå vår förra hunds död. Hon är till obeskrivlig glädje i varje stund och säkert också bra för konvalescenthjärtan!

    ordverifiering: mermat. Är någon hungrig?

    SvaraRadera
  11. Om jag kunde ta sådana bilder i mörker så skulle jag gå och längta efter den mörka årstiden. De är ju magiska! Gör en bilderbok med bara mörkerbilder!!!
    /I.

    SvaraRadera
  12. Gör som du gör! Leta upp ljuset och plåta det! Då ser du att det finns ett ljus där trots.

    SvaraRadera
  13. Monet: Om du visste vad jag blir lycklig över dina värmande ord. Vi har också sagt att den dag vi eventuellt flyttar till södern, så kommer vi att återvända till Sverige på sommaren. Dels för det svenska ljuset, men också för att jag aldrig helt kommer att kunna lämna min bohuslänska gård.

    Och voffs? Det är redan fixat! :)

    Kram!

    Lilla Eken: Man får göra det man kan!!! :) Ja, varför inte?! En ljus i mörkretbok!

    Kesu: Ja! Jag fortsätter! Fast nu kommer det nog att bli rätt mycket voffsbilder ett tag framöver... :)

    SvaraRadera
  14. Va! Är voffs redan fixat! Fram med kameran mänska! Jag väntar otåligt. Det kan aldrig bli för många hundbilder!!!

    Det låter kanske lite klämkäckt, men jag skriver det ändå: Läste en gång en intervju med en italienska som flyttat hit. På frågan hur hon stod ut med vintermörkret svarade hon: jag tittar ut genom förnstret, ser mörkret, tittar på klockan och inser att hon bara är tre på eftermiddagen. Jag har ännu många timmar av dagen framför mig. Positive thinking i kubik!

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.