Tiofoto 50 år
1958 bildades den numer legendariska gruppen Tio fotografer. De var ett ganska yvigt gäng unga killar som alla hade valt att försöka leva som reportagefotografer. Detta innebar att de ofta var ute på resor runt om i världen, med eventuella assistenter och studios ensamma och tomma hemma i Sverige.
De beslöt då att försöka skapa sig ett fotografkollektiv med en gemensam lokal i Stockholm. Alltid var det någon av fotograferna hemma och ingen studio eller mörkrum skulle behöva stå tomt. Dessutom fanns möjligheter att skicka hem film från resorna för framkallning och kopiering. Förebilden var den franska bildbyrån Magnum som bildats 1947.
Kollektivet kom att få en enorm betydelse för hur svenskt fotografi utvecklades under andra halvan av 1900-talet.
1959 bildade Tio fotografer bildbyrån Tiofoto som ett gemensamt forum för sin bildförsäljning. Tiofoto kom under årens lopp att, förutom de urspungliga 10, innefatta flera av Sveriges duktigaste fotografer. 2005 köptes Tiofoto upp av bildbyrån Nordic Photos, den bildbyrå jag ibland vänder mig till när jag av någon anledning inte kan ta en bild själv.
De tio medlemmarna var:
Sten Didrik Bellander
Harry Dittmer
Sven Gillsäter
Hans Hammarskiöld
Rune Hassner
Tore Johnson
Hans Malmberg
Pål-Nils Nilsson
Georg Oddner
Lennart Olson
Vill du veta mer om Tio fotografer ska du läsa Per Lindströms bok Svart på vitt om Tio fotografer från Historiska Media förlag. Jag lovar att det är spännande läsning för den fotointresserade.
Låna på bibliotek eller köp boken här.
(Jag har försökt klura ut vem som tagit bilderna av Tio fotografer, men inte lyckats. Jag äger inte boken, så jag kan inte titta efter, för där står det säkert. Collaget överst kommer från Nordic Photos.)
Har suttit en lång stund och försökt se vem som är vem - inte så lätt bakom kamerorna. Blir, som så ofta när jag läser dina inlägg, lätt nostalgisk eftersom min far kände flera av dem. Så här sitter jag och minns.......
SvaraRaderaem: Se där ja!!! Så otroligt spännande! Det måste du berätta mera om. Kanske det till och med var din far som tog bilderna?
SvaraRaderaSå värst mycket mer att berätta har jag inte. Far var med i Fotografiska föreningen i Stockholm, och det var nog de flesta av de här gossarna. Jag har hört flera av dem på tal och visa bilder där. Men exakt hur och när han lärde känna dem vet jag inte.
SvaraRaderaOch Pål-Nils mamma var ju textilaren Barbro Nilsson. Har du sett sonens svartvita film om henne? Den är SÅ vacker! Jag skulle vilja se den igen.
Margaretha
Om dem har jag hört talas! Jag besökte en utställning med foton av Hans Hammarskiöld på sensommaren och efteråt var jag glad för att jag för en gångs skulle lyckats ta mig samman och verkligen komma iväg. Sådana underbara bilder! Georg Oddners porträtt av Herbert Felix har jag också sett. Okonventionellt och tidstypiskt på samma gång. Konstigt! Jag ska nog köpa boken. Ja!
SvaraRaderaem: Vilken upplevelse!!! Det var något särskilt med fotografi på den tiden. Även om fotografin som form inte var ny, så var många ändå pionjärer. Den här typen av reportagefotografi var det inte många som sett tidigare. Folk var vana vid stela uppställningar med långa exponeringstider och de här förhållandevis snabba, grovkorniga ögonblicksbilderna var ovanliga.
SvaraRaderaNej, jag har inte sett Pål-Nils film. Men jag skulle gärna...
Staffan H: Just det! Det var den utställningen där du glömde be mig följa med... ;-)
Jag lånade boken på biblioteket, men den skapade helt klart habegär!
Och H var en gång med på en fotosafari ledd av Sven Gillsäter...
SvaraRadera