Ströms ullspinneri

Fram och tillbaka över Motala ström. Broar, dammar, forsar, kraftverk. Fallhöjden från ovanför Drags och ner mot gamla Järnbron lär ska vara 18 meter.

Inte konstigt att man sedan länge sökt utnyttja kraften i det strömmande vattnet. Och gör fortfarande.

Vattnet löper ut och in under byggnaderna. Överallt finns det svarta vattnet.

Av alla de märkliga byggnadskomplexen i Industrilandskapet här i Norrköping, är väl denna en av de mest iögonfallande. Ströms Aktiebolag i kvarteret Kopparhammaren.

 

Den här lampan! Någon sorts jugend, fast förvrängd, utstuderad, som i en skrattspegel. Är den vacker? Eller anskrämlig? Eller fascinerande? Eller alltihop på en gång?

Jag finner på något sätt hela detta område så svårt att beskriva. Det är ett sådant myller av hus, och jag som bara varit på ett kort besök, har problem med att veta vad som är vad. När det gäller Industrilandskapet får jag nog till stor del enbart bjuda på mina bilder och försöka förmedla de känslor jag fick när jag gick här. Och överlåta till andra att berätta historien.

Hur som helst verkar allt nu vara en modern, levande stadsdel. Tiden då dessa hus innehöll slamrande, dammig verksamhet är över. Tiden då dessa hus stod och förföll är också över. Textilstad har blivit kunskap och företagande och vi som går här och tittar, kan bara förundras.

I det gamla ullspinneriet med sin fantastiska arkitektur finns numer bland annat Visualiseringscenter C, en mötesplats som i sig verkar nog så spännande.

Men, raden av fantastiska hus är inte slut än. Jag har en bra bit kvar att gå. Ett antal broar till att korsa. Mer arkitektur, mer vatten, fler dammar.

Jag går vidare…