Ronneby brunn

Vi hade tänkt att resa till Skåne på den här vår första tur med husbilen, men när vi kommit så långt söderut som till Ronneby, var det faktiskt dags att vända nosen norrut igen. Vi hade inte mer än fem dagar på oss och vi hade bestämt att inte stressa.

Men jag ville absolut återse Ronneby brunn och dess vackra park som jag varit i en gång tidigare, på en av mamsens och mina små upptäcktsfärder.

Vi lämnade ett Stockholm i startgroparna till försommar och hamnade mitt i den. 18-20 grader varmt. I april. Blommande körsbär, bara ben, skönt.

Vi kom fram i solnedan och fick ljuset snett in från väster. Himlen skimrade i guld och grönt och skickade gnister och solkristaller genom den späda grönskan.

Snudd på overklig vecklade Magnolia ut sina kritvita blad. Osvensk. Främmande fågel.

Och så det stora målet för min upptäcktsfärd i den här parken; de gamla husen. Snickarglädjesvillorna som byggdes till brunnssocieteten.

Brunnsorten har anor från 1705 och var i slutet av 1870-talet Sveriges mest besökta kuranstalt. Källan var starkt järnhaltig och här badades – tro det eller ej – stålbad.

Den vackra gröna villan med fönsterbågar i engelskt rött är Direktörsvillan, som byggdes 1884 åt brunnsdirektör Ernst von Heidenstam. Arkitekt okänd.

Villa Emma byggdes åren 1873-76 och ritades av C. F. Rasmussen. Villan levererades monteringsfärdig per ångbåt från Bark & Warburgs snickerifabrik i Göteborg. Den uppfördes ursprungligen på den plats där brunnshotellet fanns 1895-97 och förflyttades till sin nuvarande plats i Brunnsparken 1896.

Villa Vera byggdes 1873-74 och ritades för amiralitetsauditören (!) W. Lindahl av arkitekten August Strehlenert.

Troligtvis avsett att ses uppifrån berget, har någon planterat
ordet F R E D i monumentalbokstäver på den gröna gräsplanen. Det var rätt effektfullt även från det här hållet.

I Brunnshallen skulle det spatseras, drickas mineralvatten, böjas nådigt på nackar och småpratas. Och under de konstfärdigt snirkliga valven kunde man umgås oberoende av om det regnade småspik eller var gassande solsken. Brunnshallarna byggdes 1896-97 och ritades av arkitekt Alfred Arwidius.

Och tyvärr har man försett de vackra gamla lyktorna med – lågenergilampor av värsta sort…

Badhus No 1 var avsett för 1:a klassens badgäster. Här fanns exklusiva badkabinett där jag antar att man ägnade sig åt… stålbad. Det snirkliga huset byggdes 1874-76 efter ritningar av arkitekt C. F. Rasmusen.

Kallvattenkuren nedan, med sitt lustiga fönster, byggdes 1904 och ritades av byggmästare Svante Svenson. Jag vet inte om det heter kur för att det ser ut som om det har en kur på taket, eller och om det var för att man badade kurbad här.

Den gröna villan på översta bilden är nu för tiden STF:s vandrarhem. Från början hette det V. Lindahls sjukhem och byggdes 1905-06. I vinkel med det huset ligger D. A. Rydéns sjukhem, också det tillhörande vandrarhemmet. Det var på det vandrarhemmet vi bodde, mams och jag, när vi var här för sjumillioner år sedan.

Det här är en fantastisk miljö, som man kan besöka om och om igen. Parken fick pris som Sveriges vackraste park 2005, och här finns till exempel Doftträdgården, Rhododendronberget och Japanska trädgården. Solen var på väg ner och vi var tvungna att hitta sovplats för kvällen, annars hade vi traskat runt hela parken. Förresten kan man återvända när det blommar en smula mer.

Fakta från Ronneby kommun