Bergianska i maj
Bergianska trädgården är en favorit som jag kommer att återvända till ofta. Det är alltid någonting nytt som blommar och jag kan njuta av att se solen gå ner över vatten med hyfsat fri västhorisont - så bohuslänning jag är...
Jag tänker inte ens försöka vara vetenskaplig och berätta vad alla växter jag fotograferar heter - sådant klarar min vän Slottsträdgårdsmästaren mycket bättre. Men om det är något jag känner igen och kommer ihåg, så skriver jag det.
Som den här Sibiriska nunneörten (Corydalis nobilis) som växer som undervegetation lite överallt just nu. Den där som den gode Linné trodde var Löjtnantshjärta och lät hämta i Sibirien...
"Blomma du häggjävel!" som Kolingen sa...
Någon liten Hortensia.
Vattenspegeln i den Japanska trädgården. Med vattensorl. Ett ljuvligt ljud för trötta öron.
Här finns mängder med olika sorters ormbunkar och alla rister de sin ringlade topp...
Den här växte alldeles ensam i sitt slag en bit upp i skogen vid sjökanten. Den såg förrymd ut och jag vet inte alls vad det är. Mycket vacker är hon i alla fall.
Eken blommar. Tämligen diskret om man jämför med andra träd som blommar just nu.
En alldeles vanlig Mandelblomma (Saxifraga granulata) är nog så vacker i sin enkelhet. Och det är nog en gång så, att det är den vilda floran som är min passion, även om jag också verkligen njuter av den tama.
Gullpudra (Chrysosplenium alternifolium).
I den här rabatten växte ingenting, så jag antar att det är skylten som är giftig.
Och äntligen har jag fått se Gulsippa (Anemone ranunculoides). Den bildade inga mattor som Vitsippan, men väl kuddar och dynor. Vackert och annorlunda.
Magnolia - Japansk om jag minns rätt...
Edvard Andersson hade släckt och gått och lagt sej men solen lyste fortfarande på professor Wittrocks hemlighetsfulla torn. Det tänker jag också hälsa på. Nästa gång.
Aftonrodnaden färgade Naturhistoriska riksmuseet mörkrött och dramatiska moln jagade varandra över himlen.
När jag åkte över Stocksundsbron på hemväg, nöjd och tillfreds över dagens utflykt, fick jag se en enorm, blodröd sol rulla på horisonten.
Hej!
SvaraRaderaVilka bilder, Trillium heter den vita blomman som är så speciell. Ormbunkar är så läckran när dom rullar upp sig.
Hälsningar
Ingela
Ingela: Aha! Tack för det! Men den var så stor - minst 30 centimeter i diameter mellan bladspetsarna. Och det fanns hur många olika bunkar som helst. Från små hopknorrade till långa, graciösa med bara en liten fnurr i toppen.
SvaraRaderaÅh, mandelblomman är nog min favorit i din underbara försommarsvit. En riktig älsklingsblomma.
SvaraRaderaJag skrattade åt uttrycket "häggjävel", befriande när det handlar om något så eteriskt vackert som hägg. Heja kolingen!
Nu skruvar jag besvärat på mig. Trots att jag åker förbi där så gott som dagligen, har jag aldrig kommit mig för att ta mig dit - med eller utan kamera. Att det är något jag borde göra ser jag på dina bilder.
SvaraRaderaChristina: Ja, Kolingen är en favorit. Han säger många tänkvärda saker.
SvaraRaderaStaffan H: Då är det bara att kliva av! Jag har bestämt att gå till Bergianska en gång i månaden nu framöver, för att dokumentera det som växer där just då. Och vintertid blir det besök hos Edvard för lite ljusterapi.