måndag 18 maj 2009

Blygsam konversation med Herr blivande ständige sekretären i Svenska Akademien...

Som ni kanske har sett några av er, så följer jag Peter Englunds blogg. Skam till sägandes så har jag försökt och försökt läsa hans böcker, men alltid lagt dem ifrån mej efter något 30-tal sidor. Jag mäktar inte med historia...

Men jag tycker hans språk är ljuvligt och hans tankegångar djupt intressanta.

Hans
senaste inlägg rör något så trivialt som blyertspennor, och jag kunde bara inte låta bli att gå in och kommentera, som så många gånger förr. Den här gången svarade han mej direkt. Jag blev glad.

Postat av Mira, måndag, 18 maj 2009 at 11:42: Jag klev också in här för att påminna om doften, men ser att det redan var gjort… En gammal svart bakelitvässare på skrivbordskanten, doften, ljudet och allt det fnusiga vässet i lådan under… Ja. Sinnligt!

Postat av Peter Englund, måndag, 18 maj 2009 at 11:52: “Fnusigt väss” – vet inte om nåt av orden finns i SAOB, men jag vet EXAKT vad du menar. Även det fnusiga vässet har en speciell doft faktiskt! :-)


Jag var nästan på väg att likt Lena Nyman i hasseåtages sketch utbrista: "Jag har talat med Hasse Tellemar!!!" Så lite det behövs...

6 kommentarer:

  1. Stort Maria! Men det är nog svårt att inte svara på dina formuleringar och beskrivningar.....om bara Uffe bloggade...

    SvaraRadera
  2. Slottsträdgårdsmästaren: Tack! Skulle du våga kommentera hos Uffe om han bloggade? Nej, förresten - ordet våga är fel. Du vill ju aldrig klampa på hos Uffe, så kanske du ändå helst vill lämna honom ifred... Fast det är klart. Bloggade han så inbjder han väl till kommentarer. Fast om jag känner honom rätt så skulle han blogga med kommentarfunktionen avstängd...

    Christina: Jojo! :-)

    SvaraRadera
  3. Wow! Jag förstår precis känslan. Kan jag få din autograf? :-)

    SvaraRadera
  4. "Fnusigt väss"... Jag vet också exakt vad du menar och kommer ihåg doften från min skoltid. Ett doftminne som bitit sig fast för evigt känns det som. Ett doftminne med många bottnar i.

    SvaraRadera
  5. Maj Korner: Lilla ja, lilla ja, med Fritiof Andersson... Hehe!

    Staffan H: Visst var det skoltiden. Och räcka upp handen och be om lov för att gå fram och vässa pennan.

    Men inte enbart - hemma på mitt skrivbord sitter fortfarande den svarta bakelitvässaren. Med lådan inunder med allt fnusigt väss...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.