Vilt i Bergianska
Gårdagens utflykt gick i gäckande ljus och duggregn åter till Bergianska trädgården norr om Stockholm.
Denna gång för att besöka det hemlighetsfulla tornet vid Brunnsvikens kant. På vägen dit, som går över fält, ängar och lundar, kunde jag inte låta bli att vända objektivet i backen. Min stora kärlek när det gäller klorofyll är ju, som ni väl förstått vid det här laget, vår vilda flora...
I en lund alldeles vid strandkanten växte den här ljuva lilla Buskstjärnblomman, (Stellaria holostea) som jag faktiskt inte sett förut, mej veterligt. Bara dess lilla släkting Grässtjärnblomman (Stellaria graminea).
Som en uppstickare bland allt gräs fanns också Vitplister, (Lamium album). Vacker om man ger sej tid att titta efter.
Förgätmigej som en matta av blåelse. Efter att ha kollat i Den virtuella floran, inser jag att det finns en mängd olika förgätmigejer och jag kollade inte denna tillräckligt noggrannt för att se om den hade utstående krokhår på blomfodret eller inte... Sorry.
Graciös Getrams (Polygonatum odoratum) med vidhängande regndroppar.
Och hur det nu gick till. Midsommarblomstret (Geranium sylvaticum). Jag tycker att det inte var länge sedan vitsipporna blommade. Just de här exemplaren tycker jag var ovanligt blå, men nog är det väl midsommarblomster?
Det var mycket vackert att fästa blicken på.
SvaraRaderaJag är också väldigt svag för vildblommor, så jag njuter av dina bilder.
Häromdagen satt jag på huk och beundrade gökärt :)
Det ser onekligen ut som midsommarblomster på den undre bilden, väldigt tidigt måste jag säga.
Men midsommarblomster är väl lila? Variant?
SvaraRaderaChristina: Två medelålders kvinnor som hukar i spenaten, ivrigt beskådande nånsorts liten grön speta... Den ena dessutom med en fet glaskorv framför ansiktet... En syn för gudar! ;-)
SvaraRaderaNinna: Eller så var det det märkliga ljuset igår. Ett väldigt gult ljus, trots att det regnade. Det fick gräset att se väldigt frodigt ut, och kanske blev blomstret lite blåare än lila...