Att ge bort en kaktus
Jag fick ett par kaktussticklingar av min vän L för ett år sedan, ett par ormiga saker som bara hängt i sina amplar i lusthuset och sett långsmala ut.
För någon vecka sedan började det hända saker i bladtopparna på den ena. Det kom som små kottar. Så idag har den ormiga sticksingen utvecklats till en skönhet. Jag kan inte undanhålla er detta.
Vilken vacker blomma och vilka undersköna bilder! Nyss hemkommen från Bergslagen kände jag att jag behövde något vackert att titta på. Allt som behövde göras var att gå in på din blogg. Livet känns genast mycket bättre - tack! :-)
SvaraRaderaStaffan H: Oj! Om jag med mina bilder av en blommande kaktus kan få ditt liv att kännas bättre, då har jag verkligen uppnått något, eller hur?
SvaraRaderaHoppas du haft det skönt i Bergslagen och hoppas att du får en fin vecka!
Men...så vackert!!!
SvaraRaderaOch vilka fina foton du har tagit på de utsökt formade blommorna! Nr 3 är nog min favorit, den fångar liksom kaktusens väsen :)
Underbart!
Åh, vilka vackra bilder. Jag såg just en blommande kaktus i vår medeltidsby men kunde inte gå så nära som du gjort. Ska titta på den igen.
SvaraRaderaVilka underbara försommarbilder du tagit för övrigt. Härligt, trots att jag lever i det vackraste av landskap är det underbart att få gå på strövtåg med dig i försommartider. I kända trakter dessutom. Tack Mira!
Christina: Tack! Här kan man tala om Skönheten och Odjuret i en och samma skepnad. Sticksig och otillgänglig till vardags, men sen så kommer blommorna...
SvaraRaderaMonet: jag har aldrig haft en sådan här förut och aldrig sett den blomma. Så du må tro att min glädje och förvåning blev stor när dessa röda explosioner anmälde sin ankomst.
Det är alltid trevligt att få se miljöer från andra platser än sin egen. Som att få en inbjudan. Som att resa utan att behöva lämna fåtöljen... Så det är ömsesidigt, Monet!