Ålkistan - Da Capo
Jag lovade min bloggvän Staffan i Kalejdoskopet att jag skulle titta efter om jag hade några flera bilder från Ålkistan, kanske med lite mera Brunnsvik eller Värta. Detta för att han skulle kunna minnas hur det var när han for ut och in här med sin gamla, älskade racerbåt.
Jag hittade inga fler bilder än de jag redan lagt ut från Ålkistan, så jag var helt enkelt tvungen att gå dit igen. Den här gången kom jag från andra hållet, på södra sidan av kanalen, och fick således lite andra vinklar.
Kanalen är nu öppen för trafik, och något som förvånade mej var att det var så strömt här. Vattnet sjöd och kokade och strömmen gick från Värtan och in i Brunnsviken. Troligtvis håller det extremlåga vattenståndet i Östersjön på att höjas, och då rusar vattnet in genom kanalen.
Då så, Staffan - då är det bara att gå in i farleden!
Du är då alldeles otrolig, Mira. Man tackar och bockar - och minns.
SvaraRaderaStämningen inne i tunneln är sig lik, trots att det är 35-40 år sen jag senast passerade den. Minns också att man måste gasa på rätt kraftigt för att få styrfart i den ibland starka strömmen.
Just denna passage var "nyckeln till friheten". Man tuggade sig långsamt fram från hamnen inne i Brunnsviken, gjorde sina fem knop genom "Kistan" och drog sen på fullt skaft mot den hägrande skärgården... Det var lycka.
/Staffan
Vilka härliga bilder!
SvaraRaderaMin erfarenhet är att det är hög- eller lågtryck som avgör åt vilket håll vattnet strömmar; åtminstone är det så vid Stocksundsbron. Strömmar vattnet ut mot Värtan blir det fint väder nästa dag och det brukar faktiskt stämma.
Staffan: Vilken småbåtshamn var det du hade din lilla pärla i?
SvaraRaderaStaffan H: Jo, så måste det ju vara. Men en annan sak jag fick lära mej i helgen, var att för att hålla Brunnsviken frisk och badbar, så pumpar man bottenvatten och skjutsar ut i Värtan. Det måste vara det vattnet som går i de stora rören under broarna. Och pumpar man ut mycket, så måste det ju även rinna in mycket. Allt enligt lagen om kommunicerande kärl...