söndag 25 januari 2009

Observatoriemuseet



Dagens museibesök gick till Observatoriemuseet, som ligger i Observatorielunden i Stockholm. Observatorielunden är en av de kullar som finns kvar av Brunkebergsåsen, som förr sträckte sej tvärs igenom Norrmalm i nord-sydlig riktning.

Byggnaden uppfördes, med början 1748, på uppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien för att inrymma akademiens forskning, administration, samlingar och bibliotek. Arkitekt var Carl Hårleman. P
ehr Wargentin blev akademiens förste ständige sekreterare och också observatoriets förste föreståndare.

I slutet av 1800-talet börjar så observationsförhållandena försämras på grund av en alltmer smutsig luft, och man börjar diskutera om ett nytt observatorium måste byggas. På 1700-talet låg Observatorielunden mer eller mindre ute på landet. 1929/30 flyttas så astronomernas verksamhet till det nya observatoriet i Saltsjöbaden.

Efter åtskilliga renoveringar öppnades observatoriet igen den 20 september 1991, nu som museum.

1999 blir Vetenskapsakademien åter observatoriets ägare och driver nu museet i denna naturvetenskapens kulturbyggnad.

Detta är i sanning en byggnad man närmar sej med vördnad.






Stockholms nollmeridian. Klicka på översta bilden för att se den större så kan du läsa texten.




Mer eller mindre andlös stiger jag in i museet, betalar min biljett och får veta att en visning börjar om 12 minuter. Jag, som egentligen inte tycker om att bli omkringföst på visningar, mulnar en smula, men tänker ändå att det får väl gå, om det är enda möjligheten att se museet. Alltid får jag väl reda på något intressant som jag inte kan läsa mej till.



Jag använder minuterna till att titta på utställningen "Är det någon där?" som handlar om sökandet efter liv i universum, från 1600-talet till dagens SETI-forskning.



Den lokal som jag för ett antal år sedan, tillsammans med mina arbetskamrater, besökte för en konferens, har gjorts om till utställningshall. Jo, museet går att hyra för konferenser. Vi gjorde det. Trevligt!

Det var en välgjord och spännande utställning. Så länge människan har kunnat, så har hon kikat upp i rymderna och undrat -Är det någon där?


Tomas Wright of Durham, Original Hypothesis or New Hypothesis of Universe.


Galileo Galilei, Sidereus Nuncius


Heliocentriska världsbilden 1660. Andresa Cellarius Harmonia Macrocosmia.


Bernard de Fontenelle. Samtal om världarnas mångfald. 1686. Om den heliocentriska världsbilden för en bredare allmänhet.

Fram till den här tiden hade både vetenskap och kyrka varit övertygade om att solen och alla planeterna kretsade runt jorden. Galileo Galilei greps till och med av inkvisitionen och fick sitta i husarrest för sina teorier om solen som medelpunkt.



Seti Home. Seti - (Seach for Extra Terrestial Intelligence) Ett antal hemdatorer kopplas ihop och söker genom signaler från universum för att se om de kan innehålla någon sorts tecken från intelligenta livsformer.


SEST. En modell av Swedish-ESO SUB Millimetre Telescope.



Det visade sej att den guide vi fått var en synnerligen trevlig, duktig och väl påläst museilärare, så jag ångrade inte för ett ögonblick att jag gått med på visningen.



Om blixten slår ner i sand, så kan så kallade blixtrör bildas. Hettan gör helt enkelt att sanden ombildas till glas.

Förutom astronomiska observationer bedrevs även väderobservationer och tidmätningar vid Stockholms observatorium.




Det häftiga planetariet från 1700-talet som jag plåtat förut. Ett kärt återseende.






En modell som visar observationerna vid Venuspassagen 1761.


Det alldeles nyöppnade naturaliekabinettet. Naturalierna har fått komma tillbaka till observatoriet.






På väg upp mot kupolen.


Kupoltaket.






På tisdagar och torsdagar kl. 18–21 kan man få visning av museet som varvas med observation av stjärnhimlen från kupolen vid klart väder (och så länge det är mörkt vid den tiden). Kupol och teleskop visas även om det är mulet.

På det hela taget så är Observatoriemuseet ett intressant och trivsamt museum, som jag gärna hade gått längre på. När den trevlige guiden förstod att jag var väldigt intresserad, blev jag till och med erbjuden att följa med på nästa visning också. Tyvärr räckte inte tiden.

Jag får gå dit igen. Och då se till att jag tar mer kontanter med mej, jag hittade böcker jag ville köpa, och museet tar inte kort.



Himlavalvet hade stängt, så det blev ingen fika för mej. Jag gick hem i duggregnet, nöjd och glad med mitt museibesök och med kameran full av bilder.

4 kommentarer:

  1. Vilket härligt inlägg. Så intressant. Har bara gått utanför och måste nu försöka ta mig in nästa gång jag är där uppe. Fantastiskt fina bilder också! Tack gör Din guidning.

    SvaraRadera
  2. Tack Hasse! Jag rekommenderar verkligen ett besök på museet! Det finns mycket spännande att grotta i. Men passa på när caféet har öppnat. Det ligger fint uppe på kullen på museigården. Kanske har de morotskaka!

    SvaraRadera
  3. Tack för ert fantastiska arbete och ... Denna blogg är en riktigttrevlig överraskning! Fortsätt med det goda arbetet!

    SvaraRadera
  4. Bra artikel, är bildgalleri mycket informativ, ger fler detaljer om berättelsen. Tack

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.