Märkliga möten

Som så ofta när jag gör saker, så sker sammankopplingar. Saker och företeelser knyts ihop, hänger ihop, har samband.

Dagens besök på Naturhistoriska riksmuseet utanför Stockholm blev inget undantag. Huvudtanken var att gå och se filmen "Svarta hål - bortom oändligheten" på Cosmonova. Landets enda IMAX-biograf med sfärisk filmduk.

Men... jag passade på att gå dit lite tidigare för att hinna titta lite på utställningarna. Och vem stöter jag på där om inte min nyfunne bekant Anders Sparrman.

Per Wästbergs bok Anders Sparrmans resa, har legat och glott på mej sen före jul och pockat på omedelbar läsning. Vänta! har jag sagt, har inte tid med dej just nu! Men så i förrgår fick jag en stund över, och tog upp boken. Jag har läst mycket av Wästberg, och jag älskar hans poetiska språk och inte heller i den här boken fallerar han. Med hävdande av citaträtten måste jag bara få ta med några stycken som med en gång grep mej...

"Vårfloden sjönk undan. Kaveldunen stod svarta och upprätta. Fåglarna firade bröllop och fäste sånger mellan himmel och jord. (...) Och det gavs kvällar då blixtarna klippte upp himlen och lommen kanade bort över vattenytan."

"Anders mindes sin mor i en blå tröja som Sara-pigan fick överta. Bilden dröjde innanför hans ögon: den tunnaste blåa hinna mellen livet och döden"

...Och om situationen i Kapstaden: "Männen griper efter land, efter djur och kvinnor. I de mörka hörnen sker det onämnbara, ty här hejdar ingen historia, inget arv från gångna släktled, inga rötter, ingen hänsyn."

Jag har bara hunnit en fjärdedel in i boken, så jag lovar att jag kommer att återvända till den.