Melankoli
Det finns en alldeles speciell stämning på övergivna platser. Oavsett de är övergivna för gott eller övergivna för säsongen.
Så är det med det här bryggcaféet tillika sjömacken. Om jag blundar kan jag höra vågskvalp, måsar och hoppilandkallar och känna doften av diesel och kaffe. Men nu, så här i slutet på januari, är det svidande tyst, råkallt och tomt.
Jag gillar den här tystlåtna känslan av melankoli. Människors kvarglömda saker. Platser kan vara väl förberedda för sin övervintring eller så ser de ut att ha blivit lämnade i all hast. Någon sorts "kommer strax" som blivit bortglömt...
Mmm. Livet!
SvaraRaderaStaffan
Så rofyllt, kanske melankoliskt men också otroligt lugnt, platser som kan dra ur en negativ energi, som hjälper en dra djupa andetag.
SvaraRaderaFina färgskalan från Skottland eller svart? Jag har bara svart, att slippa ta ställning varje morgon, känner mig trygg och snygg...
Kram och tack för dina fina bilder.
Ingela
Staffan: Kanske är det så... På den sköra gränsen mellan när- och bortovaro finns livet. Eller det vi sociala ensamvarjar vill ha ut av livet...
SvaraRaderaIngela: Jo Ingela. Snygg och trygg! Och om man, mot förmodan, skulle vakna någon morgon och vara lite full i fan, så kan man ta på en höstgröngyllene tröja över svarta jeans och t-tröja...
Ha en skön helg båda två!