Fåfängan

“Äldre benämning på lusthus eller sommarvillor jämte trädgårdsanläggningar med iögonfallande läge på bergshöjder o.d. Ett exempel är den s.k. Lundins fåfänga (Fåfängan) från 1700-talet, förr kallad Danviks skans, vid inloppet till Stockholm…”  står det i Bonniers stora lexikon från 1985 om fåfängor.

Grosshandlaren Fredrik Lundin byggde sin fåfänga på den plats som tidigare använts, tillsammans med skansen på Skansen, för att försvara Stockholms inlopp. Nedanför berget, vid masthamnen, uppfördes något senare en malmgård som sommarnöje och för att kunna odla de grönsaker och frukter ett stockholmshushåll kunde behöva.

På 1830-talet förvärvades området, med lusthus och malmgård, av skeppsredaren och grosshandlaren James Paton och därför kallas malmgården idag för Patons malmgård. Den ligger kvar.

Jag tycker om att se platser uppifrån. Få överblick och se sammanhang. Därför smög jag snarare omkring längs bergskanterna när jag var här, än vände mig inåt mot själva platsen. På bilden ovan syns gasklockan i Hjorthagen, Djurgårdsstaden samt Beckholmen där det pågår saker och ting. Vad vet jag inte riktigt. Hoppas det inte blir lyxbostadsrätter vid vatten. Beckholmen måste få förbli en rufsig fristad i staden.

När jag såg den här vyn, rakt västerut, med Folkungagatan, Ersta och med Katarina kyrka i fonden, kom jag att tänka på morfars memoarer och vad han berättat om de här platserna.

Utsikt över Stockholm från Fåfängan. Johan Fredrik Martin. 

Så här skriver morfar i kapitlet Södra Varvet och Beckholmen:
“På denna tid existerade Södra Varvet i sitt största flor. Det var William Lindberg, som residerade där, om jag inte minns galet. Det såg ju inte så mycket ut för världen på den tiden, jämfört med hur varven nu för tiden se ut, men där var rätt stor rush. Jag fick ju tyvärr inte komma in och skåda härligheten på närmaste håll; men uppe från Erstas höjder såg man en hel del och för resten fanns det också en hel del skavanker på det omgivande planket, som det gick ganska bra att använda i och för studieändamål.”

Vykort ur morfars samlingar; Motiv från södra varvet.

“Här följde jag ganska noga utvecklingen och var fullt på det klara med varenda båt, som här låg intagen för reparation. Ävensom alla nybyggnader. Här låg Vaxholmsbåtarna och andra skärgårdsbåtar i vinterkvarter. Och här skådade mina ögon för första gången en pontondocka. Det var intressanta saker för en liten vetgirig grabb att se, hur rätt så stora båtar här lyftes upp ur det våta elementet.”

I Stockholmskällan finns en karta från 1899 som borde visa området ungefär så som morfar såg det. Han flyttade till Fjällgatan 1888, då han var sju år. Berget hette då Danvikslunden.

Morfar igen i kapitlet Båtarna vid Stadsgården:
”Även i det höga berget, på vilket "Fåfängan" var beläget, klättrade vi ofta och hade övermåttan roligt.”

“Det fanns även ett annat högt berg, som jag ofta frekventerade, och det var beläget vid Danviken. Saltsjöbadståget går nu i tunnel genom detta berg, men det fanns inte då. Danviks gamla pittoreska väderkvarn låg däruppe på berget. Och det var fint däruppe också med härliga utsikter ut över Hammarbysjö, Sickla, Årsta och Liljeholmen.”

Det känns både märkligt och väldigt roligt att tänka på att morfar skuttade runt här som grabb. Kåkarna på Åsöberget såg han med säkerhet. Däremot såg han inte Sofia kyrka eller Sofia folkskola, som stod klara 1906 respektive 1910. Då hade morfar flyttat från Fjällgatan.

Idag finns här café och restaurang och som tecken på att de har öppet, vajar flaggor i lindgårdens fyra hörn.

Utsikten över Stockholms inlopp och vattenvägar är överväldigande. I timmar skulle jag kunna stå här och se ut över vattnet och trakten.

Lusthuset och Skansen på andra sidan med Hällestadsstapeln och Bredablick.

Vilken stad! Hur jag än vrider och vänder på det är Stockholm min stad. Sen generationer…

Waldemarsudde. Prins Eugen. Ferdinand Boberg.

Masthamnen är numer terminal för flytande bingolådor. Förlåt. Nu var jag stygg. Kryssningsfartyg.

Och där uppe på berget ligger Fåfängan med sin formklippta lindgård och sina vajande flaggor. Det är visst öppet.

Nog har Danviksberget - Danvikslunden, Fåfängan - naggats hårt i kanterna genom åren, men det var väl ändå en evig tur att projektet Österbron, mellan Söder och Beckholmen, aldrig blev av. Då hade nog den här oasen med sin vidunderliga utsikt legat tämligen pyrt till…