Ytterby gruva – en nobel sevärdhet

Tänk att det måste till en engelsk bok för att jag ska få reda på att det i min omedelbara närhet finns något så vansinnigt spännande som en världsberömd gruva…

Många är de gånger jag raspat runt i böcker och på nätet för att hitta spännande ställen i närheten att åka och titta på, men den här platsen lyser med sin frånvaro i alla guide- och sevärdhetsböcker. Kan tänkas att det är för smalt. För nördigt.

Men så fick jag boken “Grundämnenas sällsamma liv” av Hugh Aldersey-Williams under ögonen. Och det hela började rullas upp.

Ytterby gruva hade jag hört talas om, men jag visste inte riktigt var den låg. Ytterby är ett rätt vanligt namn i Sverige. Men så läser jag i boken: “Ytterby, enligt uppgift det äldsta kvarts- och fältspatsbrottet i Sverige, ligger på Resarö, en av otaliga klippiga små öar öster om Stockholm, där fastlandet splittras upp och försvinner i Östersjön.”

Vänta nu…  Resarö…  Det är ju alldeles här intill! Jag har varit där massor av gånger! Gruva! Där!

Och inte vilken liten vanlig gammal sketgruva som helst! 

Här på Resarö har brutits malm sedan länge, bland annat kvarts för järnverken och fältspat till porslinsindustrin. En dag år 1787 gick den då trettioårige Carl Axel Arrhenius och hackade bland mineralerna i gruvan, och fick då fram ett tungt stycke, svart som natten. 

I förhoppningen om att det kanske var volfram han hittat, skickade han ett prov av klunsen till sin vän i Finland, kemiprofessor Johan Gadolin. Men volfram var det inte. Däremot hittade Gadolin en tidigare okänd, sällsynt malm i provet och han kallade den yttria efter fyndplatsen.

Det visade sig att denna sällsynta malm innehöll inte mindre än fyra hittills okända jordartsmetaller, grundämnen som alla fick namn efter sin fyndplats; Yttrium, Erbium, Terbium och Ytterbium. Gadolin hedrades senare genom att malmen yttria fick hans namn; Gadolinit.

Senare kom kemisten Per Teodor Cleve att hitta ännu fler metaller i samma malm; Holmium och Tulium. I ytterligare ett malmprov från Ytterby gruva fann man grundämnet Tantal. Således har inte mindre än sju grundämnen hittats i detta tämligen oansenliga gruvhål. På Resarö. “En av dessa otaliga klippiga små öar öster om Stockholm, där fastlandet splittras upp och försvinner i Östersjön.”

Märkligt nog fick inget av grundämnena eller mineralerna namn efter Carl Axel Arrhenius, han som spettat upp provet från början.

Hur som haver kunde jag knappt bärga mig till jag själv fick komma och titta på gruvan som innehållit (innehåller?) så mycket spännande. Trots att folk jag pratade med sa –Det är inget att se! Det är bara en grusgrop!

Så vi åkte dit. Längs en väg där jag åkt många gånger, men inte reflekterat närmare över, såg vi nu skyltar med gatunamnen Yttriumvägen, Gadolinitvägen och Terbiumvägen. Tja, när man inte vet, reagerar man kanske inte.

Jag fick gå ensam ner till “grusgropen”.

Ingången till gruvan är mycket riktigt igenfylld. Det 170 m djupa, lodräta schaktet är nu bara ett gapande, ganska grunt hål i berget, men gångarna lär ska vara öppna och har, efter att gruvan lades ner, använts som oljelager, något som idag även det är borttaget. Ett litet skjul med en snurrande fläkt på toppen av bergknallen vittnar ändå om pågående ventilation. 

1989 utsåg ASM - American Society for Metals – Ytterby gruva till Historical Landmark, och nobelpristagare i kemi ser det som en ära att få se denna “grusgrop” där så många grundämnen hittats för första gången.

Själv tyckte jag att det var otroligt spännande att gå här, och inser därmed att…  ja, lite nördig är jag nog.

Det ska finnas ett Ytterby gruva-museum på Vaxholms fästning och detta är härmed uppsatt på besökslistan.