Turkanarapporten
En envis läkare med hetsigt humör, en vacker antropolog med oförglömliga skrattgropar, ett par osedvanligt obehagliga CIA-agenter, en vänfast och hängiven nattvakt, organisationen Läkare utan Gränser, ett afrikanskt land i oro och krig samt en hemlighet så förborgad att somliga dödar och torterar vad och vem som helst för att dölja den.
Detta är några av ingredienserna i läkaren och författaren Christian Unges debutdeckare, som utspelar sig i Kenya i slutet av 1900-talet.
Att det är en läkare som skrivit boken märks tydligt. Det finns gott om medicinska uttryck och situationer och lite alltför (enligt min smak) detaljerade beskrivningar av sår, olyckor och skador.
Att det är Unges första deckare märks också. Karaktärerna är kanske lite väl stereotypa, intrigen hoppig och vissa händelser väl förutsägbara, men jag hade ändå svårt att lägga ifrån mig boken när handlingen väl kommit igång. Jag ville veta hur det skulle gå.
Att Christian Unge sedan vill att överskottet från bokens försäljning ska gå till Läkare utan Gränser är en vacker tanke och väl på något sätt en förmildrande omständighet.
Slipa till den här författarstenen Unge ett par varv, så kanske den kan börja glänsa riktigt bra i slutändan.
Turkanarapporten får två MM av fem.
Denna recension är publicerad i samarbete med Booked.
Läste också nyss ut den och instämmer att detaljförklaringarna om sår och blod var lite för välförklarade för en vanlig känslig typ. Hade själv svårt att komma in i boken i början, tyckte den var intressant och så men drogs inte med som jag brukar. Mot slutet däremot blev den så spännande att jag nu sträckläst den sista 150 sidorna.
SvaraRaderaM: Som om även hans läsekrets bestod av sjukvårdspersonal. Men om han får slipa av "yrkesskadorna" lite, så tror jag han kan bli riktigt bra deckarförfattare till slut.
SvaraRadera