Nordanvinden och Solen

Nordanvinden och Solen trätte om vem av dem som var den starkaste. Just som de grälade som allra värst kom en vandrare förbi, insvept i en stor kappa.

Låt oss komma överens om, sa Solen, att den av oss är den starkaste, som kan få av den där vandraren hans kappa.

Kör i vind, sa Nordanvinden buttert, och klämde i med en rysligt rasande, ylande kall vindpust mot den stackars vandraren.

Den första vinden fick vandrarens kappa att flaxa till men strax drog han den än tätare omkring sig. Det spelade ingen som helst roll hur mycket Nordanvinden tog i med sina iskalla pustar, vandraren drog bara kappan hårdare och hårdare om sin kropp.

Då började Solen skina. De första strålarna så mjuka och lekande efter Nordanvindens bryska behandling. Vandraren log och löste upp kappan och lät den hänga löst över axlarna.

Solen sken mer och mer och vandraren tog av sig hatten. Efter en stund var det så varmt att han slängde av sig kappen och sökte sig till skuggan under ett träd.

Således kan man sluta sig till att...


Vänlighet och mild övertalning vinner över styrka och raseri.


Ur
The ÆSOP for children. Illustrationer av Milo Winter. RAND McNALLY & CO. CHICAGO. 1919.

Källa: Project Gutenberg