Centralbadet

Det ligger ett gammalt badhus på Drottninggatan 88 i Stockholm.

Centralbadet.

Men när det byggdes i början på förra sekelskiftet var det ett under av modernitet.

Arkitekten tillika byggherren Wilhelm Klemming konstruerade sitt badhus enligt Hennebiques system, en för tiden väldigt avancerad byggteknik med armerad betong.

Klemming, som förövrigt aldrig slutförde sina arkitektstudier – han fann dem för tråkiga – ville att hans badhus skulle vara ett “öppet fönster mot naturen” och arrangerade även trädgården utanför, så att det skulle passa hans intentioner.

Trädgårdens växtlighet fortsätter uppför väggar och pelare i form av kastanjeblad och jugendslingor.

Hela byggnaden är en enda vegetativ skapelse som böljar upp från marken den står på. Och jag använder med flit ordet vegetativ, som både kan syfta på vegetation och på overksamhet, med tanke på de stillastående, nästan frusna slingorna.

Vissa av linjerna i huset tycker jag om, andra blir lite för mycket. Men de passar ändå på något sätt till ett badhus. De får mig att tänka på vaggande tång och böljande undervattensvärldar. Huset är mer som ett akvarium än en byggnad. 

I den lilla dammen utanför badhuset simmar en delfin med en triton på sin rygg. Wilhelm Klemmings dotter Greta ritade den, och den invigdes 1923.

Grindlilja vid huvudingången från Drottninggatan.

Centralbadet 1904. Foto: Stockholmskällan.

Sektion, Stockholms stadsbyggnadskontor.

Herrarnas simhall, 1906. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Vill du läsa mer om Centralbadets trädgård, kan du med fördel göra det hos Slottsträdgårdsmästaren.