Puddingsten

Puddingsten kallas uti England Pudingstone och äfven uti Frankrike Poudingue: är en art breccia, eller sammangyttrad sten, af smärre, merendels runda, eller kulrige stenar, oftast bestående uti kislar och jaspisarter, af allehanda färgor, såsom bruna, röda, gula, hvita och svarta, af flere förändringar, eller nüancer; hårdt sammanhäftade med et järnhaltigt gluten, eller stenämne, som är antingen af lika hårdhet med kiselarten, då stenen öfveralt tager skön politur; eller ock består detta gluten af sandigt, stundom äfven af kalkartadt gry, då sammanfogningarne ej taga politur.

Puddingsten finnes ofta här i riket uti lösa jordstenar; äfven på några orter i Tyskland, såsom vid Rudigsdorf, samt, til stort öfverflöd, uti Frankrike, i synnerhet uti Normandie, vid Chartres, Rennes m.m.

Uti England sågas och slipas denne stenart til åtskillige vackra arbeten. Den har ock fått namn af Botulithus och i Tyskland Wurststein, samt är densamma som af några Nagelflübe kallas. Uti Schweiz, och ibland Pyreneerne, skola hela berg bestå af denna arten. Uti Svenska fjellbygden finnas äfven sådane sammangyttrade berg, dock af grofvare och til slipning obrukelig art. Se CRONSTEDTS Mineralogie, §. 273, och VOGELS Pract. Min. Syst. s. 128.

Ibland vulcaniska producter förekomma äfven åtskillige förändringar af lava, som likna naturlig Puddingsten, eller breccia, i det åtskillige främmande stenarter, såsom spatkorn, kalkstenar, stycken af basalt, röd och grof jaspis, flintstenar och skörlkorn, blifvit med lavan invecklade, antingen uti dess flytande tilstånd, eller sammangyttrade af slammiga ämnen, som af vulkaner stundom utkastas.

Desse arter, hvilka hafva åtskilliga färgor, äro ofta så hårda, at de kunna slipas och taga skön politur. De, som visa afnötte och rundaktiga brottstycken, få egenteligen namn af vulcanisk pudingsten; men då stenbitarne äro kantige, höra de rätteligen til breccia-arter.

Herr FAUJAS DE SAINT-FOND, uti dess Mineralogie der Vulkane, sid. 232 och följ., beskrifver ganska noga sex varieteter af sådane puddingstenar och breccia, tagne vid åtskilliga vulcaner, såsom vid Puy uti Velai, vid Pouzzoli och vid Rochemaure uti Vivarai, samt på ön Lipari, hvarest et högt berg skall finnas, som består af lava,uti vissa horizontela lager, med däremellan liggande hvarf af vulcanisk aska. På högden däraf är en källa, som gifver et ömnigt vatten, innehållande så mycket luftsyra, at äfven en myckenhet järnhaltige arter däraf uplösas, och hvarmed sedan åtskillige lösa stenar, under dess framrinnande, sammankittas, så at breccia-arter här finnas upkomne icke allenast af den flytande lavan, utan ock på våta vägen genom gyttring.

Exempel härpå anföres af en pudding, som varit sammansatt af åtskilliga rundade och afnötte basalt stycken, rosenfärgad granit, svart skörl, ljusgrågranit, runda kiselstenar och mjölkhvit Qvarts; hvilka arter äro alla tilhopakittade med en sammanhängande granitsand.

Ur Bergwerkslexicon av bergsvetenskapsmannen Sven Rinman (1720–1792). Bergwerkslexicon är ett mycket omfattande uppslagsverk på över 2200 sidor som utkom 1789. Sven Rinman har ofta kallats "den svenska bergshanteringens fader". Kanske att detta verk finns i morfars samlingar. Vore konstigt annars.

Aldrig tidigare har jag sett sådana här berg som vid La Calanque de Figuerolles och Parc du Mugel i La Ciotat i södra Frankrike. Alldeles vid Medelhavet ligger de, mörka och ruvande och ser liksom...  tillverkade ut. Som små mjuka, runda stenar inbakade i cement.