Bloggutmaning – Miras Menageri

Återigen har en utmaning dykt upp här i bloggvärlden, och jag snappade den som vanligt på Skaffarens blogg. Den här gången går den ut på att skildra de ickelevande djuren i hemmet. Aha! Tänkte jag! Nylunds Räv! Dalahäst! Men när jag började gå omkring med kameran hittade jag det ena djuret efter det andra. Lustigt! Jag visste inte ens att vi hade så många. Här kommer ett urval…

Nämnda Nylunds Räv. Söt men sprucken och dammig (ser jag nu). Söker fru.

Gosedjurshassel som vakande ligger ovanpå hunden Hassels nuvarande urna högst uppe på skåpet.

Den Hasselhundurna som hunden Hassel ska ligga i, men som vi inte kan förmå oss att gräva ner eftersom Christina på Stribergs station gjort den.

Den graciösa hinden som i cirka 15 år fånglott in i samma lampa.

Inte tala, inte höra och inte se. Ingår i den oanvända askoppsamlingen.

Ett av de små snurrdjuren med propeller i rumpan som vi köpte i Sigtuna.

Den lilla,  lilla tavlan för mycket små hundar. På låg höjd.

Saltkarstuppevuppe som Mor köpte i S:t Petersburg, som känner sig ensam och inte talar vårt språk och därför sökt sig till fågelboken med hackspetten på, för att på så vis känna sig något mindre ensam.

Fågelboksomslaget som Mormor gjorde på Svenska slöjdföreningens skola.

Vattenpölsfågeltavlan jag gjorde när jag jobbade på Stora Möbelföretaget, vars format är exakt samma som dåvarande IKEA-katalogen.

Silvertärnan jag köpte i Ä-hult och bar i famnen på tåget hela vägen upp till Stockholm och vars näbb gick av hela tiden. Den bodde i torntaket, men har blivit utkonkurrerad av en kristallkrona från 1700-talet.

Den obligatoriska dalahästen. Jag är trots allt född i Falun. Jag sa Falun, inte farstun!

Bissiga terriern som bor i en askkopp i gästrummet.

En elefant som också bor i en askkopp i gästrummet tillsammans med en brosch och ett par örhängen av Uno Linder.

Det Mycket Märkliga djuret som bor i bandvävstolen.

En matthäst.

Nåja. Emsers Minsta Björn. Dyker upp där man minst anar det.

Skinfaxe som oförtröttligt drar solen över himlavalvet år ut och år in.

Sängbamsen som har en förmåga att dyka upp när man bäddat rent. En alldeles liten sak.

En djurparad i sovrummet. Alla heta de Leonard.

En liten cigal som bor i apelsinträdskrukan. Den säger ingenting.

Så. Det var det.

Ett föga vetenskapligt inlägg, men ett alldeles ypperligt sätt att kringgå hemmablindheten.