Smideskurs Gysinge – dag 2

Dag två på vår smideskurs i Gysinge startade tidigt och i strålande sol. Efter att ha tänt våra härdar både en och två gånger under lördagen, började vi nu vant att tända upp igen inför dagens smide. Papper, späntved och en liten näverriva. Och så på med koksen och långsamt ge luft.

Inte desto mindre rykte det in nåt förfärligt, och vi skyller på kylproppar i rökgångarna. Eller nåt…

När det började likna alltför mycket Lützen blev Per tvungen att öppna tvärdrag. Hur som haver blev det vackra bilder i röken.

Per knipsar till de järnbitar som vi ska smida av. Blötjärn.

Det skulle bli krokar med en platta på. En platta som vi skulle göra hål i. Det blir svårare och svårare…

Börja med att stuka järnet.

Och platta ut… Och göra krok med skrålla, den lilla knorren längst ut som hindrar en från att riva sig på spetsen. Min skrålla brann opp.

Gissa om vi var hungriga när vi travade iväg till lunchen… Och Emser var med.

Per förklarar…

Nå, dessa spikar har jag inte gjort.

Men väl dessa knöliga och vinda små alster. Men jag har i alla fall gjort dem.

Den här kursen rekommenderar jag varmt. Vi hade roligt, lärde oss en hel del och hade en bra, kunnig lärare i Per Alnæus som dessutom hade glimten i ögat och en räv bakom örat.

Apropå det kom vi på lunchen att tala om alla de talesätt som har järn i sig på ett eller annat sätt; Smida medan järnet är varmt, Ge järnet, Ta sig ett järn med mera dylikt, och konstaterade därmed att järn genom tiderna betytt väldigt mycket för oss här i Sverige.

Det enda jag tyckte var lite tråkigt var att vi var de enda som bodde kvar på Gysinge över natten. Det hade varit roligt att få ta en bit mat tillsammans med det här trevliga gänget på kvällen och språka lite mer om allt mellan himmel och järn. Dessutom stängde värdshuset klockan 16.00.