Ännu ett bortglömt konstverk – Josef Simon
Jag tycks ha fått för vana att snoka rätt på bortglömda konstverk, och gårdagens väntapåtåget-promenad blev inget undantag.
På en vägg vid Mörby centrum sitter en stor keramisk fris som tycks vara fullständigt bortglömd. I alla fall bortglömd av dem som har ansvar för att den inte förfaller.
Jag tycker den är alldeles underbar med sina olika strukturer och former, blandning som den är av glaserad keramik, sten, plåt, betong och terrakotta.
De böljande formerna får mig att tänka på en fisk, därför har jag alltid kallat den Fisken, även om den alls inte heter så. Jag vet faktiskt inte vad den heter.
Dessutom har det varit svårt att få reda på fakta om konstnären, och jag har grävt en hel del.
Han heter i alla fall Josef Simon och är sedan många år bosatt i Djursholm, så egentligen borde jag bara kunna gå dit och knacka på och säga –Hej! Jag tycker så mycket om din himmelsfisk i Mörby centrum! Varför är det ingen som sköter om den? Men jag är inte riktigt så modig… Än…
Ett enda mer uttömmande fakta om honom hittar jag på en antiksajt där man saxat ur Svenskt konstnärslexikon…
“Josef Simon är född 1934 i Ungern. Han studerade arkeologi i Budapest innan han 1957 blev tvungen att fly till Wien, där han studerade måleri vid konstakademien. Samma år flyttade han till Sverige, och här arbetade han som lagerarbetare fram till 1960. Under åren 1960 – 1963 studerade han keramik och industriell design vid Konstfack i Stockholm. Därefter bedrev han studier i Paris i ungefär ett år. Under studietidens sommaruppehåll arbetade han vid flera tillfällen hos AWF i Halden. 1964 fick han ett resestipendium till USA och samma år anställdes han hos Söholm [...]”
Efter diverse mera rotande och googlande hittade jag även en film om honom på YouTube:
Ljudet är förskräckligt och den är lång som sju år, men man får i alla fall se mer av mannen bakom verket.
Och när jag ruskat runt lite mer i omgivningarna kröp det också fram… -Ah! Han var bildlärare på Sammis! Han var mycket omtyckt! Han bjöd hem folk!
Se där så mycket man kan får reda på om man krafsar lite…
Återstår bara att någon tar tag i den fina himmelsfisken innan den rasat fullständigt!
Du behöver ju inte knacka på - ett brev behöver man inte fullt så mycket mod för.
SvaraRaderaOch när du ändå är i farten borde du påpeka för kommunen (eller vem som nu ansvarar för kommunens konst) att de ska ta' sitt ansvar och underhålla "fisken"!
Margaretha
som också gillar firren
och med spänning väntar
på nästa kapitel
Nämen, detta är inget annat än skandal! Konstverket måste räddas, det är ju fantastiskt.
SvaraRaderaMira, om jag bodde i Stockholm skulle vi tillsammans knacka på hos konstnären och bjuda honom på ett riktigt gott fika samtidigt som vi hade ett fint samtal om hans vackra "himmelsfisk".
em: Du har rätt. Ett brev skulle jag kunna skicka. I det här fallet tror jag faktiskt kommunen är oskyldig. Jag tror att det är centrumägaren som ansvarar för konstverket, men jag ska luska mera...
SvaraRaderaAnta S: Det tycker jag låter som en riktigt bra idé. Det är slöseri med allting att konstverket ska få förfalla.
Bra Mira! Jag tror det är viktigt att vi som tittar på vår omgivning skriker till när vi ser våra klenoder försvinna. För övrigt var filmen om Josef Simon riktigt intressant.
SvaraRaderaScribo: Ja. Och ju mer jag tittar desto mer ser jag. Såg en bortglömd skulptur i en park idag...
SvaraRaderaÅh jag som stod och tittade på den väggen häromdagen och undrade över den. Tack för detta.
SvaraRaderaNaturens hus: Så lustigt... Ja, det är väl bara att glädjas åt sammanträffandet då... :)
SvaraRaderaDe bortglömda och undanskymda konstverken behöver Mira som snokar rätt på och öppnar folks ögon för dem.
SvaraRaderaStaffan H: Kommer snart ett till! :)
SvaraRaderaKonstnären Josef Simon avled i oktober 2015, nämner det som en ren upplysning här.
SvaraRaderaDet var sorgligt. Tack för meddelandet, Dick.
Radera