Nävekvarn

Första stoppet vår påskpremiärresa var den lilla bruksorten Nävekvarn vid Bråvikens norra sida. Man måste säga – så här i backspegeln – att vår resa gått i vattnets tecken, och i vitsippornas. Var vi än stannat för natten har det funnits vatten. Och vitsippor i massor.

Nävekvarn var inget undantag. Sakta men säkert har de små hamnarna utmed kusten börjat vakna upp ur vinterdvalan. Det pustas och fejas på båtar och förberedelserna för årets sjösättning av fritidsbåtar var i full gång. Yrkessjöfarten har varit igång en stund redan.

Nävekvarns bruk anlades under 1600-talet och från början tillverkades mest kanoner. Det var först från mitten av 1800-talet som man började gjuta de berömda järnspisarna.

Som i varje bruksort var behovet av energi stort och redan början av 1900-talet byggdes två kraftverk i Näveån; Övre och Nedre.

Nedre kraftverket fick sin vattenförsörjning från en tub från Masugnsdammen och var i drift ända till 1959. Den nedre kraftverksbyggnaden revs några år senare, men grunden finns kvar och en bit av den kraftiga ektuben.

På fasaden till brukskontoret sitter detta stiliga Jellon, som dock tycktes titta i det blå efter verksamheten som tyvärr lades ner 2010.

Lagts ner har uppenbarligen även verksamheten i detta hus, som för närvarande lider av sorgligt förfall. Synd, för huset är vackert.

Välhållen var däremot den gamla disponentvillan som vilade gräddvit och tung i solnedgångsljuset, besjungen av sina vingade grannar.

Och bruksherrgården tronar däruppe, högt över viken.

Nere i hamnen bidade tjogtals med gåsar. Vitkindade och grå. De sjöngo. Samt vågskvalp och kluck.