onsdag 15 augusti 2012

Den Grå

_DSC0508dg

Från parkeringsplatsen längst ute vid Grenen såg vi en fyr höja sig över sanddynerna och det blev en alldeles lagom kvällspromenad att gå och titta på den.

_DSC0509dg

Skagen fyr. Vanligtvis kallad Den Grå.

Men när vi kom nära såg vi att den inte alls var grå utan gjord av tegel, som de flesta andra byggnader i Danmark.

_DSC0511dg

Mörkt, rödbrunt tegel.

_DSC0513dg

Solen var på väg ner och fyren gick inte längre att gå in i, så de 210 trappstegen upp till lanterninen slapp vi den här gången. (Slapp och slapp! Det hade jag gärna stått ut med. Utsikten däruppifrån lär ska vara betagande och linsapparaten ska inte heller den gå av för hackor.)

Fyren tändes 1858 till båtnad för sjöfarande i de lömska farvattnen runt Danmarks norra udde. Den är, med sina 46 meter, Danmarks näst högsta fyrtorn.

_DSC0518dg

Medan vi gick runt fyren kom fyrvaktaren ut och halade flaggan, som lyste vackert röd-vit i den lågt stående solen.

_DSC0520dg

_DSC0523dg

_DSC0538dg

Men min allra största upplevelse av Den Grå, fick jag ändå när vi var tillbaka på vår parkeringsplats och som bäst mumsade på vår kvällsvard.

Jag tittade upp och ut. Släppte smörgåsen och bara tjöt rakt ut: –Fyren lyser!

Ut i vild galopp med kameran.

_DSC0547dg

Jag vet inte vad jag väntat mig. Som medlem i Svenska Fyrsällskapet hör man om fyr efter fyr som släcks utefter kusterna. Både de svenska och de danska. Så när jag fick se Den Grå brinna var lyckan fullständig.

_DSC0553dg

Ett blänk var fjärde sekund.

_DSC0556dg

Hussen till och med vände husbilen, så jag skulle kunna få se dess sken från min sida av bilen. Med dess trygga, svepande ljusknippe över nejden och husbilens väggar somnade jag tryggt. Med ett leende på läpparna.

För ett ögonblick kunde jag återigen tillåta mig att tro på Tove Janssons vackra text...

"Det finns vissa saker som är absoluta, till exempel havsströmmar och årstider och att solen går upp om mornarna. Och att fyrarna brinner."

Dessa bilder måste bara klickas på för förstoring!

5 kommentarer:

  1. Åh, så ståtlig! Jag förstår den lyckan - jag blir (nästan!) lika lycklig, jag! Fyrar är strålande vackra i mörker när de strålar.

    SvaraRadera
  2. Jag har varit där! Inuti också - ända upp ( det var på den tiden knäna var som de skulle - och har någonstans bilder från linsen och utsikten! Tyvärr såg jag den aldrig lysa!

    SvaraRadera
  3. Annica: :) Kul att kunnat ha förmedla!

    Ninna: Se där! Tja, vem vet om mina knän klarat 210 trappetrin heller. Men att få se linsen är nästan i paritet med att se den lysa!

    SvaraRadera
  4. Ska se om jag hittar bilderna. Det var mer än 20 år sedan...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.