fredag 3 augusti 2012

Rømø – en dag på stranden

_DSC0323r

Vi hade blivit rekommenderade att besöka Sylt, som är en av de Frisiska öarna i Vadehavet utanför Tyskland och den ö som ligger närmast söder om Rømø. Men för att komma dit var man tvungen att lasta bilen på tåg och åka järnväg över. Den spontana känslan som infann sig, var att det skulle bli bökigt med husbilen, så vi hoppade det. Varför då inte istället besöka Rømø, som har vägförbindelse och säkert är minst lika fin…

Sagt och gjort.

Vi åkte över Rømødæmningen, som är en knapp mil vägbank byggd av människohand mellan åren 1938 och 1948, bygget avbröts av andra världskriget. Fascinerande! Fullt med får betade i marsklandet på sidorna och i vattnet stod fyrkantiga stolprader, som låga hagar i vattenytan. Detta är slikgårdar, (slik – fin lera) som är tänkta att låta det fasta material som tidvattnet för med sig fastna innanför och på så vis vinna ytterligare lite land.

Väl framme på ön for vi rakt över till Lakolk för att komma så nära västerhavet som möjligt. Lakolk är en turistort sedan lång tid tillbaka och när Rømødæmningen byggdes ökade antalet besökare ännu mer.

Vi är inte intresserade av vare sig shopping (Lakolk har ett stort butikscenter) eller av bad, utan vi ville helt enkelt bara titta. Sätta fötterna i sanden och känna lite havsluft. Kanske få lite sol på bleka näsor.

När vi kom fram till sandstranden tappade vi andan. Den är enorm! Cirka 12 km lång och 1-3 km bred.

SatRoemoe
Bild från Wikipedia, Nasa World Wind - Free Satellite Image

_DSC0324r

Det stod fullt med bilar och husbilar längst ut vid vattnet.

-Syster och Svåger berättade att de körde fast på en sån här sandstrand med husvagnen! sa jag till Hussen när vi åkt en bit på stranden. De fick ta sig loss med hjälp av drivved och genom att krafsa sand med händerna.

–Gnek! sa däcken på husbilen. Gneeek!!!

-Vi sitter fast! genmälte Hussen. Vi hade kört på ett ställe med lite torrare sand. En genväg. Trodde jag.

_DSC0332r

En vänlig dansk i flip-flops kom fram och tyckte synd. När vi gnekat och fram och tillbaka i två minuter utan att komma annanstans än närmare jordens medelpunkt, dök bilen ovan upp. En ombyggd brandbil med traktorsulor.

Ut kliver en tysk. –Jag drar upp er för 20 euro! sa han. (Hade vi något val?) Och det gjorde han. Ut på säker mark (vilket är något våtare sand lärde vi oss!) –Kör ni fast en gång till, drar jag upp er gratis.

Han hade hittat en säker utkomst för sig och sin röda, gamla brandbil.

Och vi körde inte fast igen.

_DSC0325r

Visa av skadan placerade vi karetan närmare land och ägnade oss åt att njuta resten av dagen. Där stod flera husbilar, by the way. Kanske de också varit ute och känt på den torra sanden…

_DSC0329r

Även Emser njöt och sprätte sand med tassarna åt alla håll. Vi hittar fortfarande sand i husbilen.

_DSC0342r

Sen tog vi en promenad till vattnet.

_DSC0343r

_DSC0344r

Och där var det. Havet. Vi tittade på det. Det var som på Louvren!

2 kommentarer:

  1. Det var värst - och kul, att du var före mig på Louvren!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer inte ihåg när jag först läste den där dikten. Fanns den månne i Själens furir? Det måste varit på 70-talet. (Om man kommenterar på inlägg äldre än 14 dagar så måste jag godkänna kommentaren innan den publiceras. Det är rätt smart, annars finns risken att jag tappar kommentarer på äldre inlägg.)

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.