onsdag 26 oktober 2011

Först till Frankrike och sen till världens ände

_DSC0440t

Vid lördagsfrukosten, exakt en vecka efter att vi kommit hem från vår treveckors Europaresa, säger plötsligt Hussen –Tänk om vi skulle ta och åka till Trosa?! De har bestämt en väldigt bra ställplats där…

Vädret var strålande, solen sken på grönt och gyllene, husbilen var tömd och täckena inburna.

Vi bar ut täckena igen. En låda med mat, lite kryddor, igång med kylen, i med vatten och så…

Iväg igen!

_DSC0445t

Med sin placering ute vid Östersjökusten kom Trosa att hamna en smula vid sidan av stora allfarvägen, och har man ärende dit måste man åka samma väg tillbaka. Detta kan vara en förklaring till den något vanvördiga benämningen Världens ände på Trosa.

Det lilla röda huset ovan, Åbladsstugan, är en av de kvarvarande skärborgarstugorna i Trosa. Där bodde skärborgarna som sommartid tog sitt pick, sitt pack och sin familj och flyttade ut i skärgården för att fiska för allt vad tygen höll hela sommaren lång. När det blev höst och det inte längre gick att fiska, flyttade de tillbaka till sina stadsstugor igen. 

_DSC0439t

Hur som haver, vi kom fram lagom till eftermiddagsfikat och eftersom vi hade boulangeriabstinens från vår Frankrikeresa, frågade vi första bästa vi mötte om vägen till närmsta bageri. Vi blev rekommenderade Tre Små Rum där godsaker och bröd till söndagsfrukosten inhandlades, alltmedan Emser troget väntade utanför.

_DSC0438t

_DSC0435t

De här små lampvaserna, som hängde i fönstret på konditoriet, fotograferade jag av en alldeles speciell anledning. Någonstans i Frankrike, minns ej var, kom Hussen en dag med en liten blombukett i en rund vas. Den lilla vasen var upphängd i en ståltråd som satt fast i en sugpropp och tanken var att man skulle kunna sätta upp den i husbilen och den skulle kunna svänga runt och inte välta. En eftermiddag en vecka senare for det söta lilla arrangemanget i golvet med en smäll. Sugproppen hade släppt och det låg vassa, glödlampstunna glasflisor och blomslamsor överallt. Mitt på en slätt någonstans i Languedoc vidtog storstädning. Jag sörjde min fina lilla vas. De här påminde.

_DSC0441t

När vi glada och belåtna travade gatan fram med vår hund och vår konditoripåse, hördes plötsligt ett våldsamt skällande vid ett staket. Emser blev så rädd att han for med blixtens hastighet tvärs över gatan och när jag närmre undersökte upphovet till det plötsliga ljudet, så fann jag den här lilla skrämslan mellan spjälorna. -Jag är MINSANN en vakthund, och där här är MIN tomt!

_DSC0442t

Här bor biblioteket och turistbyrån. Ni vet väl att jag alltid letar rätt på biblioteket det första jag gör när jag kommer till en ny plats…

_DSC0443t

Det låg en del båtar kvar i den lilla Trosaån, fast det enda som rörde på sig verkade vara änderna. De rapade.

_DSC0446t

Ågårdens gästhem verkade stängt, och det vilade någon sorts melankolisk charm över deras trädgård.

_DSC0447t

Melankolisk charm är väl vad man skulle kunna säga om även denna folkabuss. Uppenbarligen var det ett tag sedan den fick ut och lufta sig på vägarna.

_DSC0448t

Det blåste snålt och mot natten blev det frost. Vi sov gott i vår husbil, fast vi faktiskt inte alls ställt oss på den berömda ställplatsen. Ställplatsen var full och inte alls så fantastisk som vi hört ryktas. (Nädå – INTE surt sa räven!)

_DSC0449t

Apropå räven. Det här vackra tyget fann jag i ett skyltskåp i hamnen. Ingenstans kunde jag se vem som gjort det. Kanske någon i den textilkunniga läsekretsen vet. Hursom så skulle jag inte ha något emot en liten bit.

_DSC0450t

Allhelgona närmar sig och här kommer mitt första pumpbidrag. Jag älskar den här färgen!

Så, det var en liten glimt av Trosa! Fler hugskott, Husse!

4 kommentarer:

  1. Trosa är underbart o det finns mängder med småstäder att upptäcka.

    Gillar dina bilder, oavsett de är fr min favorit Frankrike el här i Sverige. De fångar alltid något som vi andra hade missat ;).

    Apropå tyget så hittar du det här. Har låtit sy kuddar av detta tyg :).

    http://www.designonline.se/Products/sek1/Trademark/Almedahls/4129/Surt+sa+r%C3%A4ven+tyg

    SvaraRadera
  2. Vilket fint inlägg! Har aldrig besökt Trosa men skulle gärna vilja - verkar vara ett mycket mysigt ställe.

    Gillar den optiska "synvillan" som lampvaserna ger. Snyggt! Men så synd på er husbilsvas.

    Ljuvliga bilder, mysig miljö - och två gulliga vovvar! Vad kan man mer begära?

    SvaraRadera
  3. Dubbelörn: Det är något särskilt med de här små städerna. Någon sorts stämning som jag gillar. Oavsett de är fyllda av liv och hopp som Trosa eller kvidande avsomnade som en del andra småstäder.

    Stort tack för länken till tyget! Det ska jag hitta på något roligt av!

    Annica: Tack! Jag får försöka hitta på något annat som husbilsvas, något som inte kan lossna och trilla ner. Det är fint med blomkvastar och de håller kvar minnet av den fina plats där man plockade dem. Ha det gott!

    SvaraRadera
  4. Härliga bilder.
    Ni måste verkligen ha fastnat för husbilslivet.
    Ambulerande livsnjutare.
    Vi har bibliotek i byn, bara så du vet ;-)

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.