Reptricket
Att gå runt på en båtuppläggningsplats så här års försätter mig alltid i en alldeles särskild sinnestämning.
Här ligger de allihopa. Båtarna. Sorgfälligt paketerade i väntan på öppet vatten och sjösättning.
Vad jag inte kan låta bli att titta lite extra på när jag går här, är alla de mer eller mindre konstfärdiga sätt på vilka skepparna täckt sina ögonstenar.
Presenningar av alla de slag. Från gedigna lastbilspressar till billigaste sortens japanpress som knappt håller säsongen ut.
Skojsigast ändå är tamparna. Knutet hit och knutet dit. Förankrat här och förankrat där. Stekar, knopar och kärringknutar.
Uppfinningsrikedomen visar inga gränser.
Allra vanligast är de här blå plastlinorna stadda i olika skeden av upplösning. Materialet tål inte solljus (!) utan fnasar sig och fransar. Efter bara ett par säsonger dammar linorna blå plastfnaber så fort man tar i dem.
Tyngderna uppvisar också stor variation. Allra vanligast är nog vattenfyllda femlitersdunkar. Melankoliskt svängande i vinden.
Medan den här båten har däcket hängande undertill.
Detta är bara ett urval av den lilla båtklubbens uppfinningsrika reptrick. Jag lovar att många, många fler fanns att se…
Vardagsgrafik.
Det här var kul ock fotografiskt konstfullt. Måste visa seglarmannen...
SvaraRaderaRoligt! Bra att du lagt till ditt namn i fotona nu (med tanke på vad som hände förut)
SvaraRaderaJag kan inte låta bli att se ett ansikte i den översta bilden. Ser du det?
Gillar det välknutna spindelnätet!
SvaraRaderaDet var en ny spännande vinkel. Jag skall nog erkänna att så där "kors- och tvärsigt" har jag också gjort när jag fäste mina pressningar på båten. Nu gör det inget när jag förstår att det egentligen var omedveten konst :-)
SvaraRaderaVilket underbart inlägg...tack för det Mira!
SvaraRaderaKnep och knåp. Alla sätt ät bra utom dom tråkiga. Det här får mig att vilja gå rakt ner i hamnen och kolla om det ser lika konstfärdigt ut bland båtarna här. Roligt inlägg!
SvaraRaderaJag gillar den med däcken. Nu när vi bor närmare kusten kan jag ta med väna hustrun på en stek-, knop och kärringtur.
SvaraRaderaViola: Seglarmannen är säkert förtrogen med allsköns knep och knop för att få ihop en någorlunda hållbar båttäckning...
SvaraRaderaJessica: Visst! En sur gubbe! Det såg jag med en gång!
Ninna: Vilket av dem???
Scribo: Alla skeppare är konstnärer. På ett eller annat sätt... :)
Slottsträdgårdsmästaren: Vassego'! :)
Nora: Det garanterar jag att de gör.
Skaffaren: Mhm. Den med däcken hörde faktiskt till ovanligheterna. Såg bara en. Stek-, knop och kärringsafari! :)
Väldigt vackra bilder...så meditativa.
SvaraRaderaPresenningar är trevliga tycker jag. Jag önskar att jag kunde hitta en sån där riktigt gammal goding.
Christina: I en liten butik i Grebbestad hittade Systern och jag de allra som mest förtjusande kassar, kuddar och lampor gjorda av gammal sliten press och segelduk! Ville ha!
SvaraRaderaAlla borde vi ha lite "Mira-ögon", eftersom de ser det fantastiska i både det lilla och det stora. Tack för - som vanligt - härliga bilder!
SvaraRaderaHärligt tema på ljuvliga bilder!----som vanligt!
SvaraRaderaFantastisk hvor dekorative hverdagens (typisk usete) detaljer er! Gode billeder, Mira!
SvaraRaderaJag hör stillheten som vilar över platsen dagar då vädrets makter får den mest entusiastiska båtägare att hålla sig inomhus. Det enda som bryter tystnaden är vindens lek i presenningarna. Det är lugnet före vårrustningen som råder, en frid som betyder saknad.
SvaraRaderaAnta Snaque: Tack! Det finns så mycket roligt att titta på. Fast jag ser nog rätt lustig ut där jag smyger runt och fottograferar rakt in i... ingenting.
SvaraRaderaLisette: Oh! :))
Aputsiaq: Vardagsgrafik som sagt. :)
Staffan H: Poesi!
Jag ÄLSKAR dina detaljbilder! Mitt stridsrop blir som alltid: Mera Mira! ;)
SvaraRadera