fredag 7 oktober 2011

Andlöst i bergets innandöme

_DSC0880d

-Du bara måste se La Grotte des Demoiselles! sa Hussen som varit där som tonåring. -Helt fantastiskt!

Med GPS:en inställd på Saint Bauzille de Putois slingrade vi oss fram genom Languedoc Roussillon till vi nådde Héraultdalen. En slingerväg uppför bergssidan där vi undrade om det verkligen fanns något däruppe och om det gick att vända med husbilen.

Det gjorde det. Där fanns stor parkering och fräsch servering men… ingen skugga. Hunden… Det blev till slut ingen annan råd än att Hussen, som sett grottan förut, stannade kvar utanför. Det var 28 grader varmt.

Jag skulle gå in ensam. Jag var nervös. Jag lider av svindel och visste inte vad jag skulle få se. Det var oerhört spännande.


Tunneln (uthuggen 1929) som idag leder in i grottan är 160 meter lång och lutar ganska brant uppför. Gruppen som skulle gå in steg på vagnen och så började färden uppåt och inåt.

_DSC0881d

Guiden, som verkade mycket kunnig, talade enbart franska och jag förstod bara vart femte ord, men det jag fick se därinne räckte gott och väl för att sätta både fantasi och balanssinne i gungning.

_DSC0883d

Sägnen säger att en ung occitansk herdepojke, på jakt efter ett förrymt får, dråsade ner i ett hål i berget. Väl därnere blir han alldeles till sig i det han tycker sig se “Bauma de las fadas, de las damaiselas”, en grotta fylld av feer och fröknar.

_DSC0886d

Det första forskarbesöket gjordes på 1700-talet men den som var först med att göra en direkt vetenskaplig beskrivning av grottorna var grottforskaren Edouard Alfred Martel, 1883.

_DSC0888d

När den nya tidens fe, elektriciteten, trädde in på banan kunde bergets inre belysas och beskådas i all sin makalösa prakt. Och det gjorde vi. Först de övre rummen och gallerierna. Redan här börjar allas kameror rassla och pipa och jag vägrade i det längsta att dundra på med blixt. Befintligt ljus, 1/30-del och fullglugg och så fick det gå som det gick.

_DSC0893d

Här trillade herden ner. Enligt sägnen. Hur han nu överlevde. Färden härifrån gick via de första grottforskarnas väg, Djävulens steg, in i ytterligare en sal och ut genom en trång gång… Och här blev det stopp. Folk gick liksom bara inte vidare.

_DSC0015d

När det äntligen blev min tur att komma ut i gångens öppning, sjönk jag ner och blev sittande på trappsteget. Tänkte… Om jag sätter mig här och skriker, så får de bära ut mig baklänges.

Vad jag såg ut i, går inte att beskriva. Än mindre visa på bild.

La Cathédrale. Katedralen.

_DSC0020d

52 meter hög, 80 meter bred och 120 meter lång och överallt dessa trädlika stalaktiter som fick mig att tänka på Lothloriens träd, Mallorn. Tankarna på Moria var inte heller långt borta.

_DSC0022d

Trappan satt lite FÖR högt upp, var lite FÖR brant och räcket var lite FÖR lågt för att Mira skulle må riktigt bra. Dessutom var trappstegen fuktiga. Allt var förresten fuktigt.

_DSC0028d

Tillvaron just då gick ut på att ta sig ner fot för fot, spärra upp ögonen, fotografera och försöka hålla svindelkänslorna borta så gott det gick.

_DSC0032d

Till slut kunde jag inte hålla mig längre, utan blev tvungen att fyra av några blixtar. Jag kunde liksom inte tänka mig att komma ut härifrån utan en enda bild värd namnet.

_DSC0034d

Så här i efterskott förvånas jag över att den inbyggda flashen på min Nikon D200 verkligen lyckades lysa ut som den faktiskt gör. I detta gigantiska rum. Den tog väl i så den nästan sprack.

_DSC0035d

I förgrunden på bilden ovan syns stalagmiten "Vierge avec son Enfant", Jungfrun med barnet. Det har tagit henne årtusenden att finna sin form och hon växer fortfarande. Oändligt långsamt.

Och trapporna! Ser du trapporna högt där uppe? Där gick vi!

_DSC0042d

Fullständigt överväldigad tumlade jag ut i värmen och solskenet igen, lätt förvånad över att ingen som helst skyddsutrustning delats ut, inte ens hjälmar. Något sådant skulle aldrig gå i Sverige. Dessutom hade de släppt in en tant i sandaletter. Stackars hon. Visningen tog två timmar, och känslan satt i resten av dagen. Och lite till.


Visa större kartap>

Musik: Empire Brass Quintet - Spiritual Dance

17 kommentarer:

  1. Vilka härliga bilder från grottan och från Frankrike i största allmänhet. Jag har suttit och insupit var bild och läst texten noga till vart inlägg.

    SvaraRadera
  2. Lummelunda blaha-blaha!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  3. Staffan H: Tack! :-) Det kommer mera!

    Harald: Var plats har sin charm! Det går liksom inte att jämföra...

    SvaraRadera
  4. Riktigt grymt. Jag blir avundsjuk på ditt besök. Bilderna är superfina - på ett icke publikfriande vis, såna som brukar finnas i souvernirshoppar. Musiken förresten, Empire Brass Quintet, har du använt den förut? Jag känner igen den.

    SvaraRadera
  5. Mira Mira! Det här slår nog alla dina andra bilder. Och det vill inte säga lite! Vilken upplevelse! Jag blir bara SÅÅÅÅÅ avundsjuk, men jag är så tacksam att det är du som upplevt det och som är så toppenbra på att dela med dig till oss andra. Å nu hinner jag inte mer. Måste titta igen. Och igen! Och igen.....

    SvaraRadera
  6. Oj, jag är alldeles matt och omtumlad! Vilken plats! Så vacker och samtidigt så... skrämmande. Min höjdrädsla, svindel och cellskräck har tillsammans världens party bara av att titta på dina fantastiska bilder. Mira, du är en modig kvinna - som sett något unikt!

    SvaraRadera
  7. Alltså, jag menar att dina bilder är snyggare än de publikfriande (jag hade bråttom när jag skrev).

    SvaraRadera
  8. Johnny: Tack! Säkert har jag använt Empire Brass Quintet förut. De är favoriter...

    Lisette: Ojsan! Jag det var verkligen en upplevelse! Trots att bilderna blev lite krappiga och inte riktigt visar det jag såg.

    Annica: Du må tro det var världens party på på min kant också. Och så skönt för dig att du kan få se alltihopa så där lite på avstånd...

    Johnny: Var inte orolig. Jag tog det så... :-)

    SvaraRadera
  9. Jag vet, men det säger en del om skalan.

    SvaraRadera
  10. Vad bra att du kunde plåta ändå, fast du hade svindel! När man ser den där lilla trappan, då fattar man... en ANING i alla fall. Skrämmande och fantastiskt!

    SvaraRadera
  11. Fjärde gången gillt...

    SvaraRadera
  12. Vore jag där!
    Dina bilder får räcka så länge, tack för inspirationen.

    SvaraRadera
  13. Harald: :-)

    Jessica: Bita ihop var ordet... :-P

    Ninna: Nu gick det... Men vad var kommentaren?

    Viola: Ett måste besök om man är i närheten. Rejäla skor och varm tröja! Där är - sommar som vinter - 14 grader varmt där inne.

    SvaraRadera
  14. Jag har också varit i Lummelunda och avstår från kommentarer. Häftigt!
    Riktigt, riktigt, häftigt!
    Jag har besökt Cuevas del Drach på Mallorca, det är också rekommendabelt.

    SvaraRadera
  15. Skaffaren: Verkligen! När jag nu ser bilderna igen efter... en månad? känner jag återigen atmosfären, den fuktiga kylan, doften, rymden... Vilken upplevelse!

    SvaraRadera
  16. Grottorna i Villescroze är inte riktigt i samma division men ändå så pass att kommunen vill ha med dem i ortnamnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, den här divisionen går nog utanpå det mesta. Grottorna i Villescroze hade nog räckt för mig. De här var lite för mycket...

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.