En annan bild av Seine
Seine – eller Seinen som vi ibland kallar den på svenska - är den stora, franska flod som vi väl mest tänker på som den där feta, makliga som rinner genom Paris. Men stor har varit liten och i den lilla staden Châtillon-sur-Seine är floden mest en ringlande liten å.
Châtillon-sur-Seine ligger i nordöstra Frankrike i regionen Bourgognes departement Côte-d'Or. Côte betyder kust, strandkant eller sluttning och första gången jag hörde det namnet var väl då man som fattig student skulle köpa Kått-dy-råån, för det var det enda man hade råd med.
Den lilla ån Seine gör en krok genom staden. In på den ena sidan – böj – och ut igen på samma sida. Ja, den lilla kanalen du ser mellan husen på bilden ovan är faktiskt Seine. Ett antal mil och biflöden senare rinner hon ut vid Le Havre, tjock och stinn och majestätisk.
Châtillon-sur-Seine är väl en ganska typisk liten mittimellanfransk stad med sina typiska fönsterluckor och terrakottaskorstenar. Dessa skorstenshuvar såg vi inte någonstans i sydfrankrike.
Avsikten med stoppet i denna söta lilla stad var att äta frukost. Är man i Frankrike fraktar man inte runt sitt bröd, man köper det färskt och man äter upp det med detsamma. Överallt ser man människor med sitt dagliga bröd, instucket under armen, insvept i ett papper. Alltså sökte vi upp ett boulangerie, köpte det vi ville ha och åt vår frukost med miniSeine utanför husbilsfönstret.
Föregångaren till den här vackra gamla bron var en träbro känd under namnet Varghålan, le trou au loup!
Klicka på bilden så kan du läsa det finstilta.
I det här varma landet växer det så det knakar. Växtkorgarna som hänger i gatlyktorna finns överallt; frodiga, nästan spektakulära i sina färgval och sin växtkraft.
Och där det inte hänger korgar med blommor, ställer folk ut egna pottor, pytsar och burkar med klorofylla i.
Och är inte människan framme och pyntar så klarar naturen det så bra själv. Finns det plats för en rot så sitter där en grönsak.
Visa större karta
Det är då för väl att Seine-ån tar sig så småningom...
SvaraRaderaVilka bilder! Vilken resa! Jag blir alldeles svag i knäna. Och får en intensiv längtan till vackra, obesökta platser. De är många.
Annica: Jo, nog tar den sig. Men jag tror nästan jag föredrar den så här. Jag kom hem igår, och är fortfarande svag i knäna...
SvaraRaderaGlädjande att rivningshysterin inte hittat till Frankrike
SvaraRaderaSkaffaren: Nog har det rivits både här och där, men just i dessa gamla stadskärnor har man - tack och lov - förstått sig på att vara aktsam.
SvaraRadera