Ulvhälls herrgård och domkyrkan i Strängnäs



Vi reser med hund och måste således anpassa vårt boende efter de hotell som har hundrum. Det brukar finnas ett hundrum på varje hotell. Och en förskräcklig massa hundägare som får lämna hunden hemma. Bra för entreprenörer i hundpensionatsbranschen.

Den här första natten på årets sommartur bodde vi på Ulvhälls herrgård utanför Strängnäs. En vacker herrgård i och för sig, men det var något som var lite ledset över hela stället.

Hundrummet låg i Kavaljersflygeln och var stort och spatiöst. Två rum och egen ingång. Suveränt när hunden ska rastas.

Utsikten var härlig. En gräsmatta, några träd och sedan Mälaren. En båt stånkade ute på vattnet.
Men kallvattenkranen fungerade inte och vattnet var gult. Direkt från sjön?

Och när vi skulle äta frukost låg det fluglik i fönstren och förslagna talgoxar flög ut och in genom de öppna dörrarna och försåg sig av frukostbuffén. Men - där var vackert, som sagt...




Vi hade inte sett oss riktigt mätta på den lilla staden, så vi åkte in igen efter talgoxfrukosten och styrde stegen mot den stora domkyrkan.

Emser fick inte följa med in på området - Rastning av hundar förbjuden! Det hjälper visst inte att man har femtiförton hundbajspåsar fastknutna i kopplet. Så jag och Emser fick smyga runt utanför till en början.




Kyrkan är stor. Pompös. Och inte särdeles vacker om jag får säga vad jag tycker. Jag kan inte rå för att jag jämför med Blåkyrkan i Vadstena, som är det vackraste i kyrkväg jag sett.



Men den har helt klart imponatorverkan. Och jellon till min pågående samling.



Kyrkan började byggas 1250 och har sedan byggts på i etapper. Varje del har fått behålla sin urspungliga karaktär och det syns.



Medeltida målningar blandas hej vilt med gotiska valv och jugendinslag. De här lamporna tyckte jag om. Tror jag...




Inte förrän jag kom fram till koret fick jag den där ljusa, lätta gotikkänslan som jag tycker så mycket om. Jag tände ett ljus.





1647 gjordes denna dör. Av MPS. Från Arbogia? Gammal dörr!




Och så solen. Glänsande över både portalen och kyrkan. Och hunden satte sig pladask på blomman som systern höll på att fotografera.

Aha! Det är därför hundar inte får följa med in på kyrkogårdar. De sätter sig på blommorna!

Kommentarer

  1. Kan du nyde din ferie! Jooo, jeg synes kirken er utrolig smuk indenfor! Tak for billederne ;O)

    SvaraRadera
  2. Kul att få följa din upptäcktsfärd genom Sverige. Mina ögon dras lystet till gamla kyrkmålningar och härligt stavad dör. Inspirerande. Jag ska snart gå loss på väggarna på torpet och försöka härma gamla målade bonader.

    SvaraRadera
  3. Aputsiaq: Tack! Jo, vissa delar av kyrkan var fina. Men jag tyckte den var så mörk. Jag tycker kyrkor ska vara ljusa och lätta. Himlasträvande?

    Karin: Åh! Så där som i Hälsingegårdarna? Delsbogården på Skansen har så fina väggmålningar tycker jag. Du måste visa torpresultatet på bloggen sedan!

    SvaraRadera
  4. Vi får väl se hur mycket jag vågar. Det förra torpet där vi vistades i över 30 år hade väggarna fulla av dem. Folke Lundqvist och hans syster Ester målade på 40-talet, inspirerade av Folkes vistelse i Dalarna under studietiden till jägmästare. Nu ligger de nedrivna och trasiga. Vi har vädjat om att få ta hand om dem, men inte fått svar.
    Flera är redan uppeldade. Det var många roliga bilder inspirerade från både Bibeln och Blandaren. Bland annat ett lageromkransat älghuvud, med texten"Jagh är elg och luft". En målning över den öppna spisen skildrade "Simson rifwer isönder ett Legion med skägg - andra Muffebok". Muffe var en annan av bröderna Lundqvist, jag tror det var Sven, som också kallades Klotjohan och kunde äta nubbeglas. De var alla roligt galna. Deras mest berömda bror Erik, skrev många böcker med historier från Indonesiens öar. Tex "Ingen tobak- inget halleluja"

    SvaraRadera
  5. Karin: Bibeln och Blandaren!? Det låter som något alldeles extraordinärt. Men hur i hela friden ska ni kunna rädda dem? Detta är ju kulturhistoria! Jag ger inte mycket för era förra hyresvärdar. Hm!

    SvaraRadera
  6. Det finns tydligen mycket att se på och avnjuta i Strängnäs. Så nära - ändå kommer man sig inte för. Typiskt!

    Inte lätt att vara hund ibland. Matte och hennes syster försvinner bakom konstiga apparater som de håller för ansiktet. Att sätta sig ned tills tokanfallet gått över var visst inte rätt sak heller...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg