torsdag 8 juli 2010

Sommarturen 2010 - Grönsöö slott



Så har då syster Ninna och jag tagit oss ut på årets sommartur. I glödande hetta blev första stoppet Grönsöö slott vid Mälaren.



Vi åkte och åkte och åkte. Slingrande vägar genom ömsom grönskande sädesfält och ängar och ömsom täta skogar.



Kilometervis ut i vad som verkade vara ingenting. Till slut öppnade sig landskapet och vi kom fram till Mälaren.

Hur kunde någon vilja bosätta sig så här långt från all ära och redlighet?

Svaret heter sjön. Det var på sjön som alla transporter gjordes och det var sjövägen som skulle försvaras. Och plötsligt ligger Grönsöö hur centralt som helst.




Grönsöö byggdes i början av 1600-talet och hade från början fyra hörntorn, men dessa togs bort efter reduktionen, då slottet kommit att förfalla ganska ordentligt.




Kvar finns denna ganska strama byggnad som ändå på något sätt vilar i sin enkla skönhet.




Längst ner mot Mälarens vågor står det märkliga Snäckhuset. Väggarnas insidor är helt täckta med snäckor. Ett lusthus helt i 1700-talets anda. Kineserier var högsta mode och fisken på taket och den uppstoppade sköldpaddan i innertaket ska symbolisera långt liv.



På andra sidan den lilla viken ligger brännvinsbränneriet där det nu finns café. Brännvinsbränning hörde under en tid till gårdens viktigaste inkomstkällor.




Slottet ägs och förvaltas sedan 1820-talet av familjen von Ehrenheim, vars hund vi sprang på. Till Emsers förtvivlan fick de inte hälsa.




Parken har restaurerats och sköts numer med hjälp av folk från SLU. (Sveriges Lantbruksuniversitet)

Här finns också en omfattande fruktodling med anor sedan 1600-talet.



Vi kom hit ganska sent och missade visningen av slottet. Synd, för här finns mycket fina konst- och kulturhistoriska samlingar.



Det var en skön miljö att strosa i, men värmen gjorde att vi helst höll oss i skuggan under träden.

Apropå träd så bör kastanjeallén nämnas. Den ursprungliga allén planterades på 1700-talet och klarade sig så länge som till 2009. Åtta år tidigare togs kastanjer från de gamla träden som planterades och nu har fått återkomma som en ny allé av direkta ättlingar till den gamla.

Ett besök på Grönsöö rekommenderas. Att komma hit sjövägen vore nog något alldeles speciellt.

8 kommentarer:

  1. Avtaget till Grönsöö har jag också kört förbi otaliga gånger de senaste åren. Att det finns något speciellt att se har jag förstått, men nu vet jag vad. Verkar vara ett härligt ställe. Tack för tipset!

    SvaraRadera
  2. Staffan H: Se till att du kommer dit när det är öppet! Innandömet lär vara något i hästväg. En fika på caféet sitter nog inte heller fel. Om man inte som vi tog en smakbit av vår medhavda i trädens skugga. Bord och bänkar finns.

    SvaraRadera
  3. Sitter på redaktion i dag och redigerar en (tyvärr dålig) text om Grönsöö. Kände att jag behövde mer kött på benen än vad journalisten gett mig, googlade och vips hamnar jag hos en av mina favoritbloggare. Perfekt! Med dina bilder och text får jag ett fint perspektiv. Tack!

    SvaraRadera
  4. Kesu: Så bra!!! Behöver du några bilder??? ;)

    SvaraRadera
  5. JAG hade hellre sett dina bilder i tidningen, men den har redan köpt in bilder av fotograf. De är okej, men i ärlighetens namn inte alls i samma klass som dina. Det har att göra med perspektivet och komponeringen. Det här säger jag inte för att smickra. Jag såg det med en gång när jag hamnade på din blogg. Hade bildmappen öppen och ja, what can I say.

    SvaraRadera
  6. Kesu: Bilder är magi! Just den där lilla förskjutningen i perspektiv kan vara det som skiljer en BILD från en bild. Vad är viktigt? Väger det jämnt? Varifrån kommer ljuset? Sticker det in ett träd i fönsterbågen? Finns det spänst i bilden?

    Visst har jag gått fotoskola för att lära mig tekniken, men bildseendet sitter i hjärnan. Och det har jag ägnat massor av tid på att träna...

    Du vet vart du ska vända dig om du behöver bilder någon annan gång... ;)

    SvaraRadera
  7. Men precis! Det syns med en gång och blir oerhört tydligt när man lägger bilder från en okej fotograf och en skicklig fotograf bredvid varandra.

    Att ta bilder rakt framifrån och inte anstränga sig tycker jag skulle vara så tråkgit att jag skulle somna på kuppen. ALLT blir roligare om man anstränger och engagerar sig. Resultatet blir därefter. Jag ser ju hur duktiga fotografer jobbar (och oduktiga också). Det är en fröjd att ha med sig ett proffs. Skulle gärna jobba med dig.

    Jag råder inte över fotografvalet, men jag kan ju rekommendera duktiga plåtisar. Sedan får AD och bildredaktör avgöra.

    Ska vi ta en sväng på mejlen och stämma av lite? :)

    SvaraRadera
  8. Kesu: Visst! det kan vi göra! Du kan ju alltid tipsa om MirasMirakel för AD:sarna...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.