Lil - tre år av saknad
Jag kan inte spela silverflöjt,
men jag kan känna den i själen
den blå himlen,
de gyllene klipporna,
de violetta skuggorna.
Lil
Lil - 22 januari 2007
men jag kan känna den i själen
den blå himlen,
de gyllene klipporna,
de violetta skuggorna.
Lil
Lil - 22 januari 2007
Vilket vackert sätt att minnas.
SvaraRaderaSlottsträdgårdsmästaren: Det är ett vackert minne! Mamsen, musiken, Haväng...
SvaraRaderaOh, vad vackert Mira. Och lite sorgligt. Det kniper till i mammahjärtat.
SvaraRaderaKesu: Ja... Det mammahjärtat. Det kniper till alltsomoftast.
SvaraRaderaMamsen din må ha vært ei herlig dame. Ikke "lagom" - godt sagt.
SvaraRaderaDe er med oss fortsatt når vi snakker om dem og minnes dem. Nydelig med musikken, Mira! :)
Hon kanske är din reskamrat fortfarande, i en bit av dit hjärta?
SvaraRaderakram
ov: temphel!?
Anita: Nej - lagom var hon inte. Inte på något vis. Det rörde alltid på sig när hon var i närheten.
SvaraRaderaIET: Ja, det är hon. Och syster Ninna och jag har tagit upp vårt resande. Underbara sommarutflykter med nyfikenheten som kompass. Med hjälp av Mamsens sparade reskassa.
Det är nog som en väninna sa' till mig när hon förlorade sin mamma, "Det är först nu som navelsträngen har klippts av på riktigt".
SvaraRaderaDet är gott att ha sina minnen även om de gör ont.
Margaretha
em: Ja. Plötsligt måste man stå på egna ben. Plötsligt är man den äldsta generationen. Omvälvande.
SvaraRaderaMinnena finns i bilderna, i musiken - och i hjärtat...
Var rädd om dig, Margaretha!
Så vackert och så fint skrivet om din mamma. Hon måste ha haft en alldeles särskild personlighet, för hon vågade uppenbarligen vara den hon var. För detta krävs, för att uttrycka det på modernt vis, en god portion av "tuffhet".
SvaraRaderaDu har en Award att hämta på min blogg för gott och kreativt arbete!
SvaraRaderaDin mammahyllning går rakt in i hjärtat!
SvaraRaderaJag har i alla fall tänt ett ljus. Det lyser i snön.
SvaraRaderaStaffan H: Ändå var hon inte vad man skulle kalla tuff. Hon var känslig och tog lätt illa vid sig. Men hon var stark och tämligen envis. Och känslosam.
SvaraRaderaSkaffaren: Oj! Jag tackar så väldigt mycket! Så roligt att du gillar min blogg.
Lisette: Den kom från hjärtat!
Ninna: Känns gott att veta!
Ja, här kniper det också, det är så många mammor som har gått bort de sista åren. Man är väl i den generationen antar jag...
SvaraRaderaIbland drömmer jag de mest märkliga drömmar om min mamma.
Åh, vilken underbar musik du lade ut, nu har jag suttit och lyssnat på hela stycket.
SvaraRaderaChristina: Alldeles för många mammor... Hela vår generation verkar behöva lära sig att gå igen just nu. Jag drömmer också. Hon är tillbaka. Och jag blir så lycklig.
SvaraRaderaOv: under... Ja, det känns det som.