onsdag 6 januari 2010

Det livsnödvändiga med grönt



Termometern har nosat på 14 minus ett bra tag nu. Naturen hukar och bidar. Mira kisar med ögonen i allt det vita. Vill gå ut men vill inte gå ut. Vad gör man?



Man kliver iväg till Ulriksdals slottsträdgård! Där finns grönsaker, ljum luft och morotskaka. Och man får ta in hunden!



En lisa för själen är det att gå omkring där bland allt det växande. Fingra på de första, krispiga tulpanerna. Andas. Drömma lite.



Jag gläds åt färgerna och vågar sakta börja lirka ut fingrarna ur jägarvantarna.



Ute i växthusen spirar tusen sinom tusen Saint Paulior. Inte mina favoritblommor, men det gör liksom ingenting. De är gröna, de blommar och de ger hopp om liv.



Även årets pelargoner står på tillväxt. De som ska bli klara till vårens pelargonexplosion



Den första februari förra året var jag också här. Av samma anledning som idag; att få lite grönska till livs. Och en smarrig morotskaka...



Ulriksdals trädgårdscafé är det enda inomhuscafé jag känner till där vovvar får följa med. Och Emserslyngeln var inte ensam. Där fanns en borderterrier, en långbent schäfer, en bichon frisée och något litet mer som jag inte såg vad det var. Och alla åto de bakelse. Heders åt caféfolket!


11 kommentarer:

  1. Den morotskakan är inte att leka med. Ja nu är växthus snart de enda platser man kan besöka. Att försöka fota staden i den här kylan går inte längre trots fina fotovantar och en massa idéer om platser att plåta.

    SvaraRadera
  2. Härligt att vara inomhus i växthus när det är så kallt ute. Doften, växtligheten och inte minst fikat, lyckliga du. Här tar vi ut en termos kaffe och sitter på sparken och fikar, vilket inte är helt fel det heller.

    Hälsningar
    Ingela

    SvaraRadera
  3. Mmm... som en injektion av klorofyll, var det?

    Jag har för mig att jag hört om ett fik i Umeå som tar emot katter en kväll i veckan. Nu fick inte katterna gå lösa hur som helst, och inte heller fick de morotskaka. Men annars är det en trevlig tanke, åtminstone för kattägaren...

    Jag undrar om inte weibulls säljer frö till orange pelargon. De har gjort det tidigare iallafall.
    Inte klokt vad snabbt den här hösten har gått, redan dags att börja förbereda för vår!
    /I.

    SvaraRadera
  4. Slottsträdgårdsmästaren: Så sant som det är sagt! :) Nej, händerna vill liksom inte ut ur vantarna! Om man nu överhuvudtaget vågar sig ut i kölden. Men jag läste på SMHI att det skulle bli något mer modesta temperaturer i helgen. Kommer du ihåg Nationalmuseum för ett år sedan? Och då var det ändå bara -10 grader... :)

    Ingela: Kaffetermos på sparken är heller inte fel. Men vet du, vi är så ovana vi de här temperaturerna att vi knappt ens vågar oss ut... God Fortsättning förresten!

    Lilla Eken: Klorofyllinjektion var ordet! :) De har väl märkt, där på Ulriksdal, att det är så många av besökarna som har hundar med sig när de promenerar i parken, att de skulle tappa en massa kunder om de inte fick ta med sig voffsarna. Sen kan jag tänka mig att innehavarna har hundar själva. Annars finns liksom inte ens tankegångarna...

    SvaraRadera
  5. Vilka vackra tulpaner - nu börjar jag verkligen längta!
    Ja, allt var vackert men tulpanerna rörde vid en nerkyld njutarnerv ;)

    Alla ställen där barn och djur är välkomna brukar vara trevliga platser.
    Perfekt för lilla Emser att få tina upp inomhus innan ni skulle ut i kylan igen.

    SvaraRadera
  6. Christina: Och ljudet, Christina... Ljudet av de krispiga tulpanbladen när man sätter ner dem i vasen. Inget slår det!

    SvaraRadera
  7. Åh, vilket härligt ställe. Underbara bilder, också för mig härnere!!

    Och vi har så vant oss vid att Dessi är välkommen överallt att det förvånar mig när du skriver att Emser var välkommen in.

    SvaraRadera
  8. Monet: Jag kan tänka att det blir alldeles lagom att se denna fimbulvinter på bild! :)

    Nej, att hundar får komma in på caféer och restauranger hör nog till de verkliga undantagen i Sverige. Annars kommer nog Hälsovårdnämnden med stora förstoringsglaset och letar hundbasilusker!

    SvaraRadera
  9. Vad skönt det var att få se lite grönt. Jag behövde en sådan injektion i den här läskiga kylan. Tack!

    Ordverifiering: bless

    SvaraRadera
  10. Hm, min tidigare kommentar är borta. Har klantat mig som vanligt. Skrev nåt i stil med att så smart att ta sig till västhusens gröna hav så här års. Jag har redan köpt några fång. Vackert! Löftesrikt! Just det ja, gnisslet ner i vasen. Åhhhh!

    SvaraRadera
  11. Kesu: Isch! Ibland händer det att kommentarer försvinner. Lika irriterande varje gång.

    Jo. Det blir livsnödvändigt att få sig klorofyllkickar så här års... Absolut livsnödvändigt...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.