Avslut och nystart i väst
I den gamla Bohuslänska lindallén hänger sommarens vindstrut kvar som en färggrann påminnelse om de varmare tider som stundar. När jag gick fram och fingrade på den, så var den stelfrusen och styv och föga ovillig att bölja i någon som helst bris.
Nästa gång jag är här igen är det förhoppningsvis vår. Slutet på mars. I Bohuslän är mars en vårmånad. Jag har sett fjärilar så tidigt som den sista februari ett år, även om det kanske var lite väl tidigt. Även för Bohuslän, som i vissa delar hör till växtzon 2.
Det här nyåret höll däremot vintern naturen i ett järngrepp, och säkert hade det kunnat bli många vackra vinterbilder av västlig kust om inte Miras fingrar höll på att frysa av så fort hon stack ut dem ur vantarna. Jag höll mig mestadels inomhus. Och umgicks med kaminen.
Vintersport tillhör inte mina favoritsysselsättningar och jag bidar lugnt ljusets och värmens återkomst. Dagen har redan blivit flera minuter längre. På västkusten går solen dessutom ner 20 minuter senare än vid Stockholms horisont, och jag gladdes åt de vackra solnedgångarna ut över dalen. Visserligen går den upp 20 minuter senare också, men det gör liksom ingenting. Det är solnedgången som räknas.
Tack för att du offrade några fingrar för konsten och dina läsare!
SvaraRaderaJag har gått här och funderat på om man skulle tillverka några slags kameravantar - för gör jag det så blir det säkert 17 blidvintrar i rad.
Kommer att tänka på en fotograf vars namn jag inte minns - du vet säkert vem jag menar - han vistades långa tider i Sibirien, tog fantastiska KALLA bilder. En stor yvig karl som var otroligt fascinernade att lyssnaa till. Han tycker nog att vår vinter är rena värmeböljan!
Margaretha
Har upptäckt din blogg och jag älskade vad jag såg. Dock kanske mest för att det tog mig hem till norra Bohuslän och jag satt här och blev riktigt nostalgisk. Jag är visserligen göteborgare men min familj, på mammas sida, är nolhôttar av den gamla stammen och mycket av mitt liv har jag tillbringat i mitt älskade Bohuslän, den norra delen. Kommer att återkomma hit till dig och undrar så vad jag kommer att finna då.
SvaraRaderaem: Jag har kameravantar! Eller rättare sagt - jägarvantar, som passar utmärkt som fotograferingsvantar. Problemet var bara att jag inte tog dem med mig till Bohuslän.
SvaraRaderaKalla fotografen du nämner kan jag inte påminna mig i hastigheten. Men finge jag se en bild så skulle jag kanske känna igen honom. Och den Bohuslänska köldknäppen är ju en västanfläkt jämfört med vad Christina hade hos sig. Och vad du hade kan jag bara fantisera om. Men luften blir så mycket fuktigare sådär nära havet. Det är väl därför det känns så kallt...
Carina: Välkommen till min blogg! Så roligt att du tyckte om den! Nu befinner jag mig ju inte så ofta i Bohuslän som jag skulle vilja, men så fort jag kommer dit så blir det alltid någonting. Klicka på etiketten Bohuslän så får du se att det blivit några inlägg!
Vore kul att veta hur du hittade hit... Välkommen tillbaka!
Tack för den vackra bildsviten. Härliga bilder! Jag förstår att utomhustemperaturen inte lockade till några längre utflykter med kameran. Att umgås med kaminen är ett tecken på varm vänskap. :-)
SvaraRaderaFina bilder. Det är härligt att vara ute när solen lyser men som sagt fingrarna är ett problem. Jag använder ett par fantastiskt sköna vindtäta handskar men de klarar bara någon grad under noll.
SvaraRaderaJag har bara letat handskar på butiker som säljer fiskeutrustning men nu när du nu nämner det, jaktbutiker borde ha rejälare grejer.
Fantastiskt fin och stämningsfull vinter du visar här. Nu när jag ser dina bilder så kommer jag på varför all den vackra snön inte lockat till så många friluftsaktiviteter - det är nog att vi knappt sett solen här.
SvaraRaderaJägarvantar ja... med ett hål för avtryckarfingret? Ska ha ett par delvis söndertuggade någonstans, måste leta fram dem. Det var en bra idé.
Önskar dig en trettondag utan halsduk inomhus då!;-)