Hallå!!!
Vad är det som får oss människor att känna förtroende? Att knyta an? Att bli lugna, nyfikna, upplysta eller bara informerade på bästa sätt?
Jo, det är andra människor. Ögonkontakten med en annan människa, möjligheten att läsa av minspel och kroppsspråk och samtidigt höra vad den här personen har att berätta, är det i särklass bästa sättet att sprida information.
I en tid av opersonlighet, glas och betong, hårdvara och egofixering väljer SVT att plocka bort sina Hallåor, sina programpresentatörer, som funnits på plats sedan starten på 50-talet.
Jag undrar jag om det verkligen är så smart. Man har försökt förut och det gick inte så vidare bra. Det dröjde inte särskilt länge (ett halvår) innan de vänliga, mänskliga ansiktena var tillbaka i rutan.
Det är inte så att jag är emot förändringar, men i det här fallet tror jag faktiskt att man helt enkelt gör fel. Vi behöver, nu mer än någonsin, personliga möten. Vi börjar bli trötta på telesvar och automatiska högtalarröster.
Visserligen kommer de att ha kvar programpresentatörerna som osynliga speakerröster på SVT, men det blir ändå inte samma sak. De kommer att få alldeles för kort tid på sig, 25 till 7, 8 sekunder mellan programmen, och hur ska man kunna säga något vettigt då? Förklara? Ge hänvisningar? Lugna?
Och SVTs argument är att det är modernt och att "Alla andra gör ju så...". Jättebra argument, tro mig.
Jag tycker det vore bättre att de lät hallåorna vara kvar och istället bantade ner dessa tjatiga trailers som körs i tid och otid. Jag vill ha public service i SVT, inte en tv som mer och mer liknar ett kommersens altare, där personligt tilltal och ögonkontakt offras. Jag hittar faktiskt inget annat ord för detta än... Dumt!
Hallåor, förresten...
Minns ni de här?
Jeanette von Heidenstam
Maud Husberg, Tant Mård
Birgitta Sandstedt (Lite värdelöst vetande: Framför Birgitta står två stycken Sennheiser MD421-mikrofoner. Ett par alldeles utmärkta små doningar.)
Och för att inte bara sitta här och vara svart/vit-nostalgisk, kommer en favorit med humor från senare år: Henrik Bennetter.
Och nu blir alltså denna yrkesgrupp ett minne blott. Eller?
Länk till artikel i DN
Länk till artikel i SVT
Wikipedias förteckning över SVTs hallåor
Jo, det är andra människor. Ögonkontakten med en annan människa, möjligheten att läsa av minspel och kroppsspråk och samtidigt höra vad den här personen har att berätta, är det i särklass bästa sättet att sprida information.
I en tid av opersonlighet, glas och betong, hårdvara och egofixering väljer SVT att plocka bort sina Hallåor, sina programpresentatörer, som funnits på plats sedan starten på 50-talet.
Jag undrar jag om det verkligen är så smart. Man har försökt förut och det gick inte så vidare bra. Det dröjde inte särskilt länge (ett halvår) innan de vänliga, mänskliga ansiktena var tillbaka i rutan.
Det är inte så att jag är emot förändringar, men i det här fallet tror jag faktiskt att man helt enkelt gör fel. Vi behöver, nu mer än någonsin, personliga möten. Vi börjar bli trötta på telesvar och automatiska högtalarröster.
Visserligen kommer de att ha kvar programpresentatörerna som osynliga speakerröster på SVT, men det blir ändå inte samma sak. De kommer att få alldeles för kort tid på sig, 25 till 7, 8 sekunder mellan programmen, och hur ska man kunna säga något vettigt då? Förklara? Ge hänvisningar? Lugna?
Och SVTs argument är att det är modernt och att "Alla andra gör ju så...". Jättebra argument, tro mig.
Jag tycker det vore bättre att de lät hallåorna vara kvar och istället bantade ner dessa tjatiga trailers som körs i tid och otid. Jag vill ha public service i SVT, inte en tv som mer och mer liknar ett kommersens altare, där personligt tilltal och ögonkontakt offras. Jag hittar faktiskt inget annat ord för detta än... Dumt!
Hallåor, förresten...
Minns ni de här?
Jeanette von Heidenstam
Maud Husberg, Tant Mård
Birgitta Sandstedt (Lite värdelöst vetande: Framför Birgitta står två stycken Sennheiser MD421-mikrofoner. Ett par alldeles utmärkta små doningar.)
Och för att inte bara sitta här och vara svart/vit-nostalgisk, kommer en favorit med humor från senare år: Henrik Bennetter.
Och nu blir alltså denna yrkesgrupp ett minne blott. Eller?
Länk till artikel i DN
Länk till artikel i SVT
Wikipedias förteckning över SVTs hallåor
Eftersom jag inte har tittat på TV på den dag jag minns (nyårskonserten undantagen) kände jag inte till den här förändringen. Minns att man försökt skippa hållorna förr. Jag är lite kluven till det - eftersom det nog finns en del hallåare (maskulinum?)som jag kan undvara. Fast jag som inte tittar ska kanske inte yttra mig...
SvaraRaderaMargaretha
som inte heller hade TV
på den gamla s.k. goda
tiden, och därför inte
kände igen alla snuttarna
em: Klart att du ska yttra dig, även om dina erfarenheter är smått begränsade! :) Och självklart är det så att valet av person som man ska sitta och stirra på där i rutan är väldigt, väldigt viktigt.
SvaraRadera"I håll ve du", som vi säger här i norr. (Jag håller med dig.) ;o)
SvaraRaderaDu skriver precis det jag tycker och tänker om detta. Jag tror att denna yrkesgrupp blir väldigt saknad. Vi vill ha våra hallåor. De är trevliga länkar mellan programmen och mellan TV och tittare. Hoppas SVT tänker om.
Förresten, TV4 har ju hallåor, så "alla andra" tar inte alls bort dem.
Frågan är bara om vi ska de hallåor jag gillar, eller de du gillar.
SvaraRaderaM
Nu har vi ju ingen TV sen ett par år tillbaka, men jag är definitivt emot det "avhumaniserade" samhälle som växer fram.
SvaraRaderaNej, fler hallåor i olika storlekar och färger.
Jag ser inte på tv så ofta så jag är "personligt" bekant med dagens hallåor, men nog tycker jag som du att peroner i rutan är bättre än tradiga trailers. Absolut.
SvaraRaderaFast jag tror än mer på personliga möten i verkligheten.
Annica: Ska bli intressant att se hur lång tid det dröjer innan de är tillbaka den här gången...
SvaraRaderaem: Spelar ingen roll, bara de blir kvar...
Skaffaren: Bra! Du tycker som jag! Fler i olika storlekar och färger!
Viola: Självfallet är det personliga mötet allra bäst, men om man nu av en eller annan anledning vill se på tv, så känns det bättre med en något mera personlig touch.